CITAT (Leia @ 26-08-2006, 18:09)
Ja! Ju mer vi försökte kompromissa med varann desto värre blev det. Jag ville ha vissa raser, som var bra raser och passade familjen. Maken ville ha helt andra raser, men de passade också. Kompromissraserna blev sådana som ingen av oss egentligen ville ha.
Ester är min hund! Jag fick henne när jag fyllde år -99 och hon har alltid varit mattes vovve. Då var det väl inte mer än rätt att maken fick välja denna gången. Han har ju alltid drömt om en GD. Detta kommer ju inte att vara den sista hunden vi köper så jag kan väl få min långörade bassetvalp nästa gång.
Det är fina hundar, men jag tycker fortfarande att de är lite för stora för att vara hundar. Men man ska väl inte döma efter utsidan.