fobi fånigt, är jag ensam ??? Alternativ

[snuffe]

I fredags kväll; sent, mörkt, kom vi fram till landet.
Tände och gick in. Efter ett ögonblick hörde jag ett högt dovt brummande och upptäckte till min fasa TRE bålgetingar som studsade mot de tända lamporna.
I nästa ögonblick stod jag ute på trappan och gnällde....

Hela sommaren har jag klarat mig tack vare myggfönster och moskitnät för dörrarna.
Vi har inga vanliga getingar; bara bålgetingar.
Jag hade så smått förlikat mig med deras existens. De bor i en fågleholk och har alltid bara flugit förbi.

Men nu är jag tillbaka på ruta ett ; hade jag varit ensam hade jag sovit i bilen.
Jo jag vet att bålgetingar är fredliga och allt det där, men vad hjälper det när man plötsligt blir tre år igen ...

Min undran är också ; kan de ha överlevt inne i två veckor eller kom de in så fort vi tände...?
Är jag ensam om att vara så här fånig ???

[LadyG]

Nej, du är inte ensam (jag är också getingfobiker) och du är inte fånig.

En fobi är aldrig fånig.

Det är svårt att förklara den primala rädsla man grips av när föremålet för en fobi dyker upp, oavsett om det är getingar, hundar eller vad det nu kan vara. Det är absolut inget fånig att svetten sprutar, hjätat slår så hårt att man torr att man får en hjärtinfark och benen skakar. Det är dödsfruktan, även om föremålet inte är dödligt, och det är aldrig fånigt.

Antagligen smet de in när dörren var öppen, för jag betvivlar att de överlever två veckor inomhus om de inte har tillgång till mat osv.