CITAT (Margith @ 29-08-2006, 15:45)
Jobbar man tillsammans äter man också lunch tillsammans, även om man inte har samma intressen.
Det håller jag delvis med om; arbetskompisar ska åtminstone inte "fly" undan varandra i lunchrummet. Jag (något över 20 *host*) brukar (i en stor matsal på ett större företag) äta lunch tillsammans med en dam i, tja, 50-årsåldern, ibland kommer en kille (drygt 20) och gör oss sällskap. Jättetrevliga samtal, av annan typ än den man får med kompisar i ens egen ålder.
Enda 'problemet' jag har är att jag lever efter devisen "man ska låta maten tysta mun", och eftersom jag är tyst till att börja med så...

Så jag upplevs nog som rätt osocial av folk som inte känner mig. Hur folk som känner mig upplever mig vet jag ej
Sen kan man ju också säga att om man arbetar med en bunt personer hela dagen så kanske man inte vill äta lunch med dem. Bara för att få omväxling och verkligen kunna koppla bort jobbet. Man kanske vill luncha med kamrater från övriga livet, ute på stan (förutsätter att man har lång lunch), eller så kanske man vill äta ensam. På mitt förra jobb käkade jag ofta lunch ensam i bilen, tillsammans med en tidning och radion. Jättetrevligt på alla sätt, men, kanske hade jag tröttnat på det efter några år.