Jag är så himla less på att ALLTID behöva, äta lunch ensam... :-( Alternativ

[CurlySue]

Hej,
arbetar på en it-avd där vi är 4 killar och 3 tjejer....
De andra två tjejerna är typiska tjejer som bara kan "leka" två och två..
Och killarna är spelgalna killar i 20 års åldern som inte vill ha med en gammal tant på 38.....

trots att jag arbetar mitt inne i stockholms city så är det inte såå himla kul att alltid gå i affärer på lunchen...och att gå ut och äta lunch på restaurang har jag vare sig råd med eller lust med...

Så som vanligt sitter jag ensam vid mitt skrivbord och äter min matlåda.....
Har pratat med tjejerna...om att jag skulle tycka det vore kul att hänga med dem ngn gång....har gjort det 2 ggr....men stämningen var bara krystad och stel....." titta nu då...så tråkigt vi har det när du måste vara med...."

[Bettson]

Enda 'problemet' jag har är att jag lever efter devisen "man ska låta maten tysta mun", och eftersom jag är tyst till att börja med så... Så jag upplevs nog som rätt osocial av folk som inte känner mig. Hur folk som känner mig upplever mig vet jag ej  :rolleyes:

Från vilken del av Sverige är du.

Där jag kommer ifrån så var det oartigt att inte prata vid matbordet. Middagen var familjens samlingspunkt och det var då man pratade. Likaså om man lunchade med någon så gjorde man det ofta för att träffas och prata.

Så flyttade vi till mellansverige och våra barn fick både bannor och blev bannlysta från vissa kompisars hem. De höll nämligen inte snattran vid matbordet. Ungarna begrep inget och vi begrep ett antal år inget heller.

Du skulle bara se kompisarnas förskräckta miner när de blev bjudna på mat hemma hos oss. Vi har som grundregel att ha trevligt vid matbordet (problem diskuterar vi efter maten) och det brukar vara ganska hög luft om man säger så. Likaså är våra barn lärda att den som kommer ny/är och hälsar på, visar man väldigt mycket uppmärksamhet. Och som värdar/ boende i huset ser man till att prata om saker som ALLA vid matbordet kan delta i så att ingen känner sig utanför.

Så har vi lärt oss att man visar artighet/ intresse.

Att sedan 98% av befolkningen på den orten vi bor tyckte att vi var ouppfostrade, babblande idioter tog det oss som sagt ett antal år att förstå, men då var det försent.

Vi har våra vänner på andra orter av den orsaken. Men jag blir lite nyfiken.

Vilken utbredning geografiskt har seden låta maten tysta mun?

Man vill ju inte göra bort sig på flera ställen om man säger så