Hjälp en lantis please !, Måste till den stora huvudstaden Alternativ

[Bettson]

Måste upp och fotografera sonen i morgon. Påslottet alltså.

Fast en stor klump i magen har jag. Vet att man inte kan lita på några som helst vägkartor i stora staden längre pga av alla dessa ständiga ombyggnader. Och att allt förnuft och väderstreckskänlsa försvinner i några kringelikrokar eller någon vägtunnel där man kommer upp som en blind mullvad ur mark på fel ställe en mil bort eller så.

Och klarar man dessa hinder så är det enkelriktat

Vad är enklaste möjliga vägbeskrivning om man kommer E18 in mot Stockholm.

Please, ,åker i morgon bitti

[Bettson]

Bondkaninen är tacksam för att vara hemma igen. Vill gärna sitta under eken och bara lukta på blommorna.

Gårdagens bravader är nog en halv roman och jag vet inte om jag vågar berätta. Gör jag det så tror ni nog att jag har en IQ på -74.

Trotst allt lyckades jag komma hem med lite kort på sonen i högvaktsuniform.      

Jag skulle inte alls ha nåt emot att höra hela "storyn ".
Mistänker att man kan få sig ett par härligt goda skratt

Skönt och höra att du kom " helskinnad hem igen i alla fall "

Och vilka är man inte mer stolt över, än sina barn

Skratt, ja så till den milda grad att jag nästan är rädd att folk kan få hjärtinfark på kuppen. Nästan i nivå men mina vinbärsbuskar.

Fast om man någon gång i tiden varit utbränd och återhämtat sig igen så kan ändå vissa stressmekanismenr slå till med full kraft och man blir lite vimsig. Mer än vanligt då förstås.
OCh dumt huvud, det får hela kroppen lida för.

Och en lagom klok människa i sina bästa år kan bli, ja hur klantig som helst.
Fast jag gräver inte ner mig utan skrattar åt det hela i stället.

Fast jag såg igår att sist samma sak hände, (naturligtvis när jag besökte stora huvudstaden) så var det inte så konstigt med dom skyltarna att jag åkte fel. Det fanns två skyltar, en för tunnel (som jag inte tolkade) och en för parkeringsgarage. Den såg jag eftersom det var parkeringsgarage jag sökte efter.

Ja där måste det vara för bilarna vände ner nästan nittio grader i nerförsbacke och det var gula kantband runt posten. Helsike heller, det var ju vägtunneln, och en sådan kommer man ju inte ur och jag fick åka nästan 8 km tror jag och kom upp någon helt annanstans i Stockholm. Eftersom jag inte visste var jag var, så gav jag upp då och åkte hem utan att ha uträttat mitt ärende.

Detta har berättats på nollåttornas middagar och inbjudits till mycket skratt. Men när jag såg skyltarna bredvid varandra igår så förstår jag varför det blev fel.

Jag hade beslutat mig för att ta tåget igår men av olika orsaker blev det bilen i stället. Jag hade desstuom beslutat mig för att inte parkera i garage, för att inte hamna i någon jädrans tunnel igen.

Fast gårdagen blev därför ännu värre.