Kul att höra! Jag menar, att ni ska gå försiktigare fram med såg och sekatör.
Det är inte ovanligt att vi trädägare tror att vi är viktiga för träden. Att de behöver oss för att kunna må bra, ge frukt, se bra ut och växa bra.
Men om du har några helt vildvuxna, dvs helt obeskurna, äppelträd i närheten - spana in dem. I Stockholm finns de bl a på Norra Djurgården, längs Frescativägen, och i Tumba söder om stan ser man dem i refuger, vid sidan av motorvägen lite varstans. De är täta. Kronorna är närapå perfekt rundade. Blomningen är överdådigt tät, frukten dignar, men äpplena är små. Här och var finns en gren som fläkts, men inte särskilt många. Där det inte finns ljus dör grenarna helt naturligt. De sitter kvar till dess att grenkragen är beredd att övervalla såret när de faller. Då faller grenen...
Om de är höga? Alldeles för stora? Nej, sällan. De som inte beskurits på säg 20 år har inte grenar som växer rätt upp, som när hårt beskurna träd stressats att tvinga fram grenar för att överleva. De obeskurna grenarna bågformar sig naturligt för att de växer i lagom takt och blir fruktbärande. Frukten tynger ned grenarna.
Det finns mycket vi har att lära av obeskurna träd, vi som vårdar och beskär träd. Om man vill ha lite färre och större, friska frukter än de vildväxande träden ger och om man vill ha friska träd som lever länge. Då måste man betrakta träden, se vad de vill. Och sedan fundera på vad man själv vill. Och därefter söka samarbete...
Och om man bor i Stockholmstrakten och vill se kontinuerligt beskurna träd som mår mycket bra så kan man njuta av en vandring på Rosendal vid växthusen. De kronorna liknar de obeskurna äppelträden men är glesare. beskärarna där styr trädens utveckling mycket, men inte med hårda nypor. Man efterhärmar trädens egna växtsätt men går lite snabbare fram i att ta bort gammalt och låta ungt få ljus och utrymme, än vad trädet skulle göra själv.
Nedanför varje träd på Rosendal ligger varje vårvinter en grenhög som får plats i en konsumkasse. Inte mer.
--------------------
|