Jag köpte två handväskor på en marknad i helgen. Jag rotade runt hela marknadståndet och kikade på lite olika väskor.
Den först väskan jag kikade på ville försäljaren ha 900kr för. Den uppfyllde inte mina krav så jag letade vidare. Då kom föräljaren med en billig tygväska för 150 kr ( när jag är ledig ser jag ut som fattiga mormor ungefär antar jag). Jag ville inte ha den heller. Beskrev kraven på min väska och då fick jag leta själv. Det tog 35 minuter att hitta första väskan. En fin läderväska som jag säkert hade fått ge 800 för i en affär i city.
Kommer tillbaka sa jag för han hade tog bara kontanter. Försäljaren såg besviken ut.
När jag kom tillbaka så tyckte jag det var dags att byta ut plånboken och nyckelhållaren också. Hittade bra och snygga grejor i skinn. Så fick jag syn på en canvasväska för mera fritidsbruk också.
Jag lägger upp allt på disken och frågade hur mycket han skulle ha för alltihopa. Jag hade som sagt "redan köpt" ville ha reda på summan.
Förmodligen tolkade föräljaren det hela som att jag var grym på att pruta, vilket jag är, men just idag var jag inte på det bettet. 650kr svarade han.
OK sa jag och räckte fram tusen kronor. Idag när jag la över allt i den nya plånboken så såg jag att han hade gett mig fyrahundra tillbaka. Alltså hade han prutat lite till på växeln, jar tror inte han räknat fel för han hade femtiolappar i plånboken. Desstutom så la han ner en extra nyckelhållare och ett extra myntfack också. Det hade jag inget emot för man kan ha flera.
Nu vet jag inte riktigt hur han tolkade mig egentligen. Antingen var han så trött på mitt rotande att han ville bli av med mig. Eller också var det som min man sa. Försäljaren var från en annan kultur och kanske så var mitt beteende ganska likt prutsignalerna i hans hemland.
Bra äffär gjorde jag i alla fall.