CITAT (Bettson @ 02-09-2006, 00:24)
Fortfarande kör jag med metoden att problemen skall vara deras inte mitt.
Tex yngsta sonen bad att bli skjutsad en kväll när han hade sommarlov. Visst jag skjutsar alltid. Han skulle iväg klockan sju. Jag kom hem från jobbet klockan fem.
Jag väckte båda sönerna som då var femton och sjutton på morgonen innan jag gick. Jag dem uppgifter under dagen som skulle ta högst en timme. Den en skulle hänga upp tvätten jag laddat i tvättmaskinen och handla. Den andre skulle laga mat till kvällen.
När jag kommer hem är inget gjort. NÄr jag frågar varför så har de inte haft tid. Jag behåller mitt lugna face på. Säger ingenting, åker och handlar, lagar mat och så.
Sönerna äter maten och då är klockan halvsju. Sedan reser jag mig och går ner i tvättstugan och tvättar om tvätten sonen skulle hängt upp.
Kvart i sju så kommer sonen och förväntar sig att bli skjutsad. Jag svarar jättelugnt att jag inte har tid. Sonen blev ganska upprörd för jag hade ju lovat. Det hade du också svarade jag. Du hade lovat att du skule hänga upp tvätten och handla, men du hade inte tid trots att du var hemma hela dagen. Det var en förusättning för att jag skulle ha tid att skjutsa dig. Så jag skjutsar dig så snart jag har hängt upp tvätten.
Halvnio är jag klar och skjutsar sonen. De flesta han stämt möte med hade då gått hem eller någon annan stans. Men valet var hans inte mitt.
Höll han inte sitt löfte så skulle det få konsekvenser och det skulle vara konsekvenser som skulle drabba honom. INte mig.
Jag behöver väl inte säga att nästa gång var allt som jag bett om gjort. Det skönaste av allt att vi inte behövde ha en konflikt och vara arga.
Ja, ja, sonen var väl lite arg men det var som att hälla vattn på en gås.
Det var så satans klockrent Bettson. Helt i min smak.
För övrigt så vill jag påpeka att kramar och smek står
väldigt högt på trivsellistan i den här familjen. Sonen hade en kort
period i 11-12-års åldern, när han satte sig längst bak i bussen
om jag satte mig ländst fram. Men det gick snabbt över. Dottern
hade ingen sån period över huvud taget.
Men man känner sig inte så lite stolt när man går armkrok mitt
i city med sin 15-åriga son.
Det sista stycket bara med tanke på din solskenshistoria med
skjutsandet
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!