CITAT (LadyG @ 08-09-2006, 23:19)
CITAT (stina @ 08-09-2006, 20:48)
Men nu får inte jag ihop det! :blink:
När man ska gå ner i vikt är det viktigt att äta ofta för att hålla igång förbränningen. Det sägs att: Om du äter sällan så går kroppen ner på sparlåga - viktuppgång.
Nu säger ni att man ska äta ofta och regelbundet om man ska gå upp i vikt! Varför då????
Undrar en förvirrad Stina....
Sparlåga, iaf i den mening som populärpressen menar, är något av en myt. För att kroppen ska dra åt svångremmen på det viset krävs långvarig och hårda kalorirestriktioner. Det de flesta kallar bantning räcker inte.
Att man går upp igen direkt efter en bantning beror ofta på ett allt för ivrigt smaskande på favoritfödan man avstått från, inte att kroppen har förhöjd fettinlagring p g a svält.
Ämnesomsättningen anpassar sig efter en tids diet, runt 6-8 veckor beroende på kalorirestriktionens intensitet, men i detta sammanhang rör det sig om en sänkning på cirka 10-15%. Detta är utöver den sänkning som följer av att man förlorar kroppsmassa och förbrukar mindre energi i vila.
För att hålla förbrukningen jämn bör man äta regelbundet, i mellan 3 och 4 timmars intervaller. Den som vill gå upp i vikt bör dessutom försöka få i sig en högre andel nyttiga fetter och kolhydrater. proteiner mättar för bra, och risken finns att hungern inte infinner sig till nästa mål.
Det är bättre att styrketräna än jogga om man vill gå upp i vikt eftersom styrketräningen bygger muskler medan joggningen har hög fettförbränning.
Så har jag fattat det iaf, efetr att ha plöjt igenom Body Magazine och lite andra källor. Jag kan ha fattat fel
Aha, nu fattar jag. Tänk att jag har haft på känn att det där med att kroppen skulle gå ner på sparlåga bara var tokerier!
Jag tycker att kroppen kan vänja sig vid att gå lite hungrig. Det är säkert inte nyttigt alls, men så är det. Om du hela tiden stoppar i dig något så fort du känner minsta sug så vänjer sig kroppen vid det också. När jag gick ner i vikt så gick jag ofta lite sugen men jag brydde mig inte om det och vande mig vid känslan. Man dör inte av lite hunger, frågan är bara vad man gör när man sedan väl får äta. Man blir inte sjuk av det heller, det ska rejäl svält till för att det ska bli farligt. Har man disciplinen att inte äta sig proppmätt eller vräka i sig fel saker? För mej gick det bra, men det kräver som sagt disciplin.
Kruxet var när jag skulle träna samtidigt som jag höll igen med maten, det var KÄMPIGT! Jag byggde ju inga muskler då, utan enda målet var då att minska i omfång så jag kämpade på, men det kändes tydligt att kroppen åt av sina reserver. Jag säger inte att det här är det rätta eller det nyttiga sättet att gå ner i vikt, men det var så jag gjorde och jag lyckades. Jag tycker det är en milsvid skillnad i "uppoffring och lidande" att gå ner i vikt eller att stå still i vikt. För att gå ner rejält hyfsat fort krävs hårda tag.
Nu lever jag inte alls så, jag äter när jag är hungrig, jag äter mycket och jag tränar mycket. Jag går inte upp i vikt, men jag går inte heller ner.
Och om man vill gå upp då?
08-09-2006, 16:33
