Det finns en och annan text till, vet inte om mi känner igen er. Den skrevs också för tio år sedan när jag var på ryggrehab. Det hade kommit ut en dam från försäkringskassan. Alla regler var ju rätt nya då och vi skulle få lite förtydliganden om vad som krävdes av oss i sjukförsäkringen.
Det tydligaste budskapet vi fick var att vi var tvungan att medverka i vår rehabilitering. Det var att slå in öppna dörrar tyckte jag , för vem vill inte må bättre. Fast då kom förtydligandet. Vi fick inte göra något som gjorde oss sämre.
På direkt fråga från en av deltagarna om familjen åkte med barnen på en fisketur och sittställningen i båten gjorde att man hade ont dagen därpå.
Fick man inte följa med på den fisketuren ändå? Nej blev svaret, man skulle stanna hemma för man skulle inte förvärra sitt tillstånd.
Nu var vi ju klassade som smärtkroniker och vi blir varken bättre eller sämre, vi mår kanske sämre efter vissa aktiviteter som är för mycket.
Då flög den lede i mig så jag frågade rakt på sak hur hon ställde sig till att vi hade ett sexliv. För inte var det som förr med nackkragar och kryckor och annat, inte så frekvent precis. Men var vi enligt försäkringskassans regler tvugna att avstå från det också för att det eventueltt kunde minska vår kvarvarande arbetskapacitet. Eller var det så att det räknades till de mänskliga rättigheterna att ha ett sexliv och att försäkringskassan inte fick ha en åsikt i det ärendet.
Damen gav inget svar och jag har fortfarande inte fått något svar. Fast då tillkom denna text skriven på lånad melodi av Mälarö kyrka.
Jag är väl som fågeln som inte kan flyga
och inte kan den sitta lugnt och inte kan den gå
Hur skall den då komma till andra sidan stranden
Jo den struntar i vad andra tror och flyger väl ändå
För smärtan den är ju våran entrebiljett
till de roliga saker som är andras födslorätt
Vi har vår stund i livet
det andra tar för givet
det njuter vi väl av fast på vårt eget sätt.
Så flyg bara ni som har ont, flyg som bara den
Säger Bettson som inte kan sova för smärtan i axeln.