Jag hade besök igår, tyvärr ingen bild Alternativ

[Lars-Olof Arvids]

Igår kväll, när jag kom hem och skulle kolla min damm, brakade något till en bit därifrån. När jag tittade upp sprang en älg några steg bort, bara kanske 15-20 meter från mig! Jag blev mer förvånad än rädd, och älgen verkade inte alltför skrämd heller. Den gick lugnt och betade i snårskogen ovanför min äng, ca 30 meter från huset, i åtminstone en kvart när jag stod och tittade på den. Det är spännande när det vilda kommer så nära!

Olle

[amaira]

Grattis till mötet, Olle! Det är ett mäktigt djur, denna Skogens Konung, och en glädje att få möta dem .


Ja till och med en sådan här raggig och lurvig "liten" årskalv som håller på att växa till sig och som dessutom byter vinterpälsen mot sommar-dito, är en mäktig upplevelse att möta.







Oftast är det ungdjur jag möter i markerna. De riktigt fullvuxna exemplaren har vett nog att hålla sig ur vägen. De har lärt sig. Det finns ju jägare här på Mälaröarna också.

Även om jag tycker det är förskräckligt sorgligt att sådana här vackra djur skjuts, är det nog tyvärr ändå tur. De ökar stort i antal. Några bosätter sig i folks trädgårdar och jagar bort innevånarna in i sina hus. Barnen kan inte gå ut, och inte de vuxna heller. Och några (definitivt flera) "flyter" över vägarna framför bilarna. Kollisioner är vanliga. Gäller både älg och rådjur.

Varje år är jag i Härjedalen några gånger. Besöker Hjärteväns farbror utanför Ytterhogdal. De Vida Skogarna är ljuvliga (fast väldigt "kalhuggna" förstås...) Viltet i Norrland kommer man INTE nära!! Jag får nöja mig med spåren, eller snabba glimtar på lååångt avstånd.

Det är ju i de Norrländska skogarna man kan tycka att man borde finna dem. Varje gång förundras jag över att jag intill Stockholms förorter, där jag bor, får de största naturupplevelserna! Här är viltet vana vid människor!! De flyr inte hals över huvud så fort man kommer närmare än en kilometer (eller inom skottavstånd).