Vad gör man åt dåliga tävlingsnerver, Coachen klagar. Alternativ

[Bettson]

Maken skulle ut på unghundsprov i helgen.

Jag har underlättat allt för honom. Anmält, bokat vandrarhem, handlat medhavd frukost, packat, tagit med hundpapper fixat och donat. SJälv kommer han hem från jobbet sent och tyckte det var jobbigt att han skulle behöva packa sina toalettsaker och kläder själv.

SÅ drabbades han av fullkomligt nervositetskollaps och blev väldigt, väldigt ung igen. Redan kvällen före på resan till provet.

Det dåliga humöret smittade av sig på hunden som blev osäker och presterade långt under sin nivå.

Och min utlovade middag på fin restaurang som tack för hjälpen blev den äckligaste pizzan jag någonsin ätit serverad i en pappkartong på vandrarhemmet.

Dagen därpå är hunden och husse som vanligt, hunden gör prestationer som skulle gett topp-höga poäng på provet i stället för som nu underkännt.

Jag undrar hur handskas man med provnervositet, går det att träna bort. Finns det något man kan göra.

För som det känns nu vill jag aldrig mera åka iväg på ett prov med maken, men å andra sidan så tycker jag synd om hunden ifall han åker själv.

Jag har påfallande lust att använda både stekpanna och brödkavle till annat än matlagning om man säger så. Och skulle han en gång till säga att provresultatet är mitt fel, då vete fasen ifall jag kan hålla mig.

Hur gör ni med provnervösa familjemedlemmar?

[Bettson]

Jag har nog också dåliga tävlingsnerver, för jag kommer ihåg när jag skulle göra programridning.

Minituösa förberedelser in till nästan autonom nivå. Jag kommer ihåg att jag red in och hälsade på domaren. Efter det är det ett blankt hål tills jag rider av banan igen. Då frågar jag omgivningen ifall jag gjort programmet.

Och det hade jag. Fast min nervositet höll jag i schack med att förbereda nogrannt. SÅ även om huvet inte var med, så gjorde jag vad jag skulle i alla fall. Fast jag var tvungen att ha mintkarameller med för jag mådde alltid illa innan. Men trots att jag var vimsig så var jag i alla fall snäll. Både mot hästen och omgivningnen.

Men maken........... han blir förbannad, väldigt förbannad, både före och efter. Det var nog både första och andra världskriget som var mitt fel i lördags, och även att han hade ett nageltrång 1963 sjutton år innan vi träffades. Yes, jag hade nog ett finger med i det spelet också.

Är det skillnad på personer eller är det typiskt manligt att nervositet tar sig i uttryck som ilska.

Jag tror nog inte att jag vill fälja med på flera prov. Fast jag måste tänka på hunden förstås. Men ........ nästa sommar ska jag köpa min egen hund och om två år är det min tur. Men jag tror nog att jag skall åka ensam