Vad gör man åt dåliga tävlingsnerver, Coachen klagar. Alternativ

[Bettson]

Maken skulle ut på unghundsprov i helgen.

Jag har underlättat allt för honom. Anmält, bokat vandrarhem, handlat medhavd frukost, packat, tagit med hundpapper fixat och donat. SJälv kommer han hem från jobbet sent och tyckte det var jobbigt att han skulle behöva packa sina toalettsaker och kläder själv.

SÅ drabbades han av fullkomligt nervositetskollaps och blev väldigt, väldigt ung igen. Redan kvällen före på resan till provet.

Det dåliga humöret smittade av sig på hunden som blev osäker och presterade långt under sin nivå.

Och min utlovade middag på fin restaurang som tack för hjälpen blev den äckligaste pizzan jag någonsin ätit serverad i en pappkartong på vandrarhemmet.

Dagen därpå är hunden och husse som vanligt, hunden gör prestationer som skulle gett topp-höga poäng på provet i stället för som nu underkännt.

Jag undrar hur handskas man med provnervositet, går det att träna bort. Finns det något man kan göra.

För som det känns nu vill jag aldrig mera åka iväg på ett prov med maken, men å andra sidan så tycker jag synd om hunden ifall han åker själv.

Jag har påfallande lust att använda både stekpanna och brödkavle till annat än matlagning om man säger så. Och skulle han en gång till säga att provresultatet är mitt fel, då vete fasen ifall jag kan hålla mig.

Hur gör ni med provnervösa familjemedlemmar?

[askar]

Just nu så lagar tonårssonen maten. Annrs skulle jag banne mig ha gått i matstrejk tills han bjussat mig på middagen.

Tänka sig vi som skulle på utflykt, jag får ju honom inte hemifrån på några "vanliga semestrar" så då hade jag önskat middag på fin restaurang. Vi bodde ju billigt och krogen låg bara 150m därifrån.

En god middag och ett glas vin och en stilla promenad i septembermörkret.

Så hade han varit och spanat. Jo då. De tog 200 kr för en trerättersmiddag en lördagkväll. Och det tyckte han var för dyrt.Jag har ju inte precis försökt att dra iväg honom till någon krog där varmrätten kostar tvåhundra.OCh inte har han bjudit mig på fin resturang på tjugo år, så genomsnittskonstnaden för att visa kära frun lite uppskattning kan ju inte tyckas var så hög precis.

Så jag var inte värd tvåhundra kronor en gång. Och inte ens tio kronor i genomsnittskostnad. Gissa om jag känner mig hämndlysten. Funderar bara på var det svider bäst.

OCh det skulle nog vara ifall min hund klarade provet i första försöket. Kan man vänta på hämnd iskallt i två och ett halvt år.

Nämen... Du får ta i och ryta till så att han förstår.
Bättre än en Pizza utan tomatsås som var bränd, felkryddad serverad i en pappkartong ... är du värd