kattungar med mamma, behöver råd och hjälp Alternativ

[rosentass i Göte...]

En grannes katt fick oplanerat ungar i somras. Vi lovade hjälpa till med att ta hand om en. Det blev fyra ungar. Jag proppsade på att de skulle få finnas kvar hos mamma i 12 veckor. Läst att det är bäst så. Och att vi hade första tjing. På så sätt kunde alla få finnas kvar hos mamma tänkte jag. Hela gården avsåg också hjälpa till att finna hem till övriga. (Husse är lite knepig. Ingen får komma in i lgh. Och vi får därmed inte heller möjlighet att kolla kön. En unge fick jag tag på och såg att det är en pojke fast husse "vet" att det är en tjej. Vi ville ta en hona eftersom vi vet de är dyrare och svårare med kastrering.) Idag fick jag veta att vad vi tror är en kattjej givits bort till okänd bekants bekant. Husse vet inte ens var nya ägaren bor. Och att vi bör ta hem "vår" kattunge så fort som möjligt. Så jag ska hämta en på fredag. Annars vet jag ju inte vad som sker. Tror/hoppas att det är en tjej.

Husse påstår att ungarna är 11 veckor. Möjligt. Eller 10. Antagligen ingen katastrof vad gäller åldern? Och katten får det bra hos oss.

Vad jag undrar är.
a) Granne/husse har lovat att låta kastrera mammakatten efter detta (det har han vägrat tidigare) - vi grannar hjälper till med betalning och annat. Hur lång tid bör det gå efter födsel/amning? Mammakatten är ung och mycket mycket liten, smal och spenslig.

c) Det blir åtminstone en kattunge kvar (husse vill behålla en som han tror är grabb). Väldigt söt, livlig och glad svart-vit pojke ("Lina" från början, men alltså högst troligen en "Linus"). Ca 10-11 v i dagsläget alltså. Bor i Göteborg. Ngn intresserad? Jag kan försöka ta foto och lägga ut. Alla här i grannskapet som är kattälskare har redan katt. Eller är allergiska.

Eva

[catlady]

Jag blir så trött på alla som skriver in om de små söööötaste kattungarna de hittat/fått/räddat i tidig ålder, och att det aaaldrig varit några problem! Hade du gjort samma sak med 100 st stackars kattungar efter varandra hade du sannolikt fått lära dig vilka problem som kan dyka upp!
Vi har en alldeles underbar killkatt som är ett och ett halvt år. Han är smart och lekfull, försiktig och tillgiven, men han övergavs när han var liten och vi tog hand om honom genom Kattjouren. Eftersom vi har en till katt så klarar han att vi är borta under dagarna, men utan henne hade han varit ett nervvrak - för han har inte fått den tiden av trygghet med sin mamma som han behövde. När han inte vet var vi är så jamar han hjärtskärande. Dessutom saknar han lite av den sociala kattkompetens som det är så viktigt att de lär sig av sina syskon. Han är undergiven men förstår inte när vår andra katt säger till på skarpen, utan misstar det alltför ofta som lek. Och han vill ligga lite för nära henne, vilket stör hennes sömn och lugn ibland.
Jag trodde inte att detta var annorlunda saker för ungkatter tills jag läste om personlighetsdrag hos kattungar som tagits för tidigt från mamman både i böcker och på Kattkommando Syds hemsida (www.kks.nu som för övrigt är en jättebra hemsida för hjälp med kattungar). Och dessa är de mildaste symptomen de kan ha! Markera inomhus, dra mat över hela huset, förstöra saker, allmänt stressigt beteende, efterhängsna och känsliga! Och dessa beteenden kan dyka upp lång tid efteråt, 1-2 år senare.
Det finns en anledning till att reglerna är 12 veckor. Det är dags att folk börjar respektera det istället för att komma med exempel på när det råkat fungera att ta kattungen tidigare! Att jämföra med hundar, som är en helt annan ras som dessutom är flockdjur, är så dumt att jag smäller av! Jag skulle vilja göra en jämförelse mellan de två MYCKET MER besläktade schimpanser (flockdjur) och orangutanger (ensamvargar). Schimpansen växer upp i en grupp och är inte så beroende av just mamman efter den första tiden, men behöver tillhöra en grupp för sin sociala uppväxt och överlevnad. En orangutangunge stannar hängandes på mamman mycket längre och har en mycket mer intim tid med bara henne för att sedan ofta leva alldeles ensam största delen av sitt liv. Ringer några klockor??
Om det inte kan hjälpas, och kattungen är övergiven, så finns det inte mycket annat att göra än att ta in den och ta hand om den med så mycket kärlek och tid som bara möjligt. Men det är att lura sig själv att tro att man ska kunna ersätta den uppfostran en kattmamma och lekfulla små syskon kan ge den. Och nej, det finns inte MÅNGA uppfödare som säljer sina katter vid 8 veckors ålder, men det finns många okunniga honkattägare som gärna blir av med de oönskade kattungarna så fort som möjligt!