En grannes katt fick oplanerat ungar i somras. Vi lovade hjälpa till med att ta hand om en. Det blev fyra ungar. Jag proppsade på att de skulle få finnas kvar hos mamma i 12 veckor. Läst att det är bäst så. Och att vi hade första tjing. På så sätt kunde alla få finnas kvar hos mamma tänkte jag. Hela gården avsåg också hjälpa till att finna hem till övriga. (Husse är lite knepig. Ingen får komma in i lgh. Och vi får därmed inte heller möjlighet att kolla kön. En unge fick jag tag på och såg att det är en pojke fast husse "vet" att det är en tjej. Vi ville ta en hona eftersom vi vet de är dyrare och svårare med kastrering.) Idag fick jag veta att vad vi tror är en kattjej givits bort till okänd bekants bekant. Husse vet inte ens var nya ägaren bor. Och att vi bör ta hem "vår" kattunge så fort som möjligt. Så jag ska hämta en på fredag. Annars vet jag ju inte vad som sker. Tror/hoppas att det är en tjej.

Husse påstår att ungarna är 11 veckor. Möjligt. Eller 10. Antagligen ingen katastrof vad gäller åldern? Och katten får det bra hos oss.

Vad jag undrar är.
a) Granne/husse har lovat att låta kastrera mammakatten efter detta (det har han vägrat tidigare) - vi grannar hjälper till med betalning och annat. Hur lång tid bör det gå efter födsel/amning? Mammakatten är ung och mycket mycket liten, smal och spenslig.

c) Det blir åtminstone en kattunge kvar (husse vill behålla en som han tror är grabb). Väldigt söt, livlig och glad svart-vit pojke ("Lina" från början, men alltså högst troligen en "Linus"). Ca 10-11 v i dagsläget alltså. Bor i Göteborg. Ngn intresserad? Jag kan försöka ta foto och lägga ut. Alla här i grannskapet som är kattälskare har redan katt. Eller är allergiska.

Eva

Ett trevligt kattforum, om ingen nappar här
katter i fokus

ingen panik vad gäller åldern. helst ska de hunnit bli 12 veckor men det går bra att ta dem även vid 8 veckors ålder men inte tidigare än så.
jag hittade mina kattungar i skogen där de är födda av en vildkatt. de var då fem veckor gamla och jag matade dem med mjölkersättning i nappflaska och de är nu snart 1½ år och det har inte varit några problem.

hur länge man ska vänta efter födsel/amning vet jag inte riktigt men det räcker nog med några månader. ring och hör med en veterinär är mitt tips.

Jag har hör att man ska vänta med kastrering av mamman tills kattungarna slutat dia, att ta en kattunge från mamman vid 8 veckors ålder tycker jag är snudd på djurplågeri de sista veckorna är viktiga för kattens sociala upplärning. Ibland har man inget val och måste ta kattungarna tidigare än vid 12-13 veckor, men 8...

man tar valpar vid 8 veckors ålder och så stor skillnad är det inte på valpar och kattungar.
som sagt mina två kissar funkar precis som de ska fast vi tog in dem redan vid fem veckors ålder - vilket vi gjorde för att de inte skulle bli alldeles för vilda.
så länge man tar hand om kattungen på rätt sätt är det absolut ingen fara även om man HELST ska vänta till 12 veckors ålder. finns många uppfödare som säljer sina katter vid 8 veckors ålder.

Hej
Min syster har en katt som hon hittade övergiven i en park, när den inte kan ha varit mer än några veckor. Det är idag den raraste, gulligaste katt man kan tänka sig.
Jag menar inte att man ska ta den så tidigt, men det kan gå hur bra som helst. Självklart hade hon inte tagit den om där fanns en mamma, men hon var nog död. De väntade jättelänge och kattungen bara skrek. Men som sagt, idag är Sigge en underbar nioåring.

Håller inte med riktigt här att det skulle vara snudd på djurplågeri.

"De sista veckorna är viktiga för kattens sociiala upplärning" jo tack det vet jag.

Jag hämtade sista katten då den var ca 10 veckor och nog hade mamman lärt den saker och ting....som att göra sina behov i möblerna som jag nu har jobbat 1 år med att prova få bort men inte lyckats helt.

Ska man ha katt så ska man ta den vid 8 veckor ca för det är då den ska lära sig att gå på lådan och mycke annat, människan blir ju kattens nya "mamma" och den kommer mycke lättare att följa påvisningar då inte mamman är med och stör den.

Jag har 3 katter, 4år 3 år och 1 år samt en dogg på 10år.

Jag blir så trött på alla som skriver in om de små söööötaste kattungarna de hittat/fått/räddat i tidig ålder, och att det aaaldrig varit några problem! Hade du gjort samma sak med 100 st stackars kattungar efter varandra hade du sannolikt fått lära dig vilka problem som kan dyka upp!
Vi har en alldeles underbar killkatt som är ett och ett halvt år. Han är smart och lekfull, försiktig och tillgiven, men han övergavs när han var liten och vi tog hand om honom genom Kattjouren. Eftersom vi har en till katt så klarar han att vi är borta under dagarna, men utan henne hade han varit ett nervvrak - för han har inte fått den tiden av trygghet med sin mamma som han behövde. När han inte vet var vi är så jamar han hjärtskärande. Dessutom saknar han lite av den sociala kattkompetens som det är så viktigt att de lär sig av sina syskon. Han är undergiven men förstår inte när vår andra katt säger till på skarpen, utan misstar det alltför ofta som lek. Och han vill ligga lite för nära henne, vilket stör hennes sömn och lugn ibland.
Jag trodde inte att detta var annorlunda saker för ungkatter tills jag läste om personlighetsdrag hos kattungar som tagits för tidigt från mamman både i böcker och på Kattkommando Syds hemsida (www.kks.nu som för övrigt är en jättebra hemsida för hjälp med kattungar). Och dessa är de mildaste symptomen de kan ha! Markera inomhus, dra mat över hela huset, förstöra saker, allmänt stressigt beteende, efterhängsna och känsliga! Och dessa beteenden kan dyka upp lång tid efteråt, 1-2 år senare.
Det finns en anledning till att reglerna är 12 veckor. Det är dags att folk börjar respektera det istället för att komma med exempel på när det råkat fungera att ta kattungen tidigare! Att jämföra med hundar, som är en helt annan ras som dessutom är flockdjur, är så dumt att jag smäller av! Jag skulle vilja göra en jämförelse mellan de två MYCKET MER besläktade schimpanser (flockdjur) och orangutanger (ensamvargar). Schimpansen växer upp i en grupp och är inte så beroende av just mamman efter den första tiden, men behöver tillhöra en grupp för sin sociala uppväxt och överlevnad. En orangutangunge stannar hängandes på mamman mycket längre och har en mycket mer intim tid med bara henne för att sedan ofta leva alldeles ensam största delen av sitt liv. Ringer några klockor??
Om det inte kan hjälpas, och kattungen är övergiven, så finns det inte mycket annat att göra än att ta in den och ta hand om den med så mycket kärlek och tid som bara möjligt. Men det är att lura sig själv att tro att man ska kunna ersätta den uppfostran en kattmamma och lekfulla små syskon kan ge den. Och nej, det finns inte MÅNGA uppfödare som säljer sina katter vid 8 veckors ålder, men det finns många okunniga honkattägare som gärna blir av med de oönskade kattungarna så fort som möjligt!

vill här tillägga att smuttan hade under min uppväxt säkerligen totalt 100 katter....(om inte fler) så dessa 3 är inte de första hon har!

[QUOTE=catlady,27-09-2006, 22:49]Jag blir så trött på alla som skriver in om de små söööötaste kattungarna de hittat/fått/räddat i tidig ålder, och att det aaaldrig varit några problem!



Way to go catlady och kristerh!!

Läs och tänk

http://www.katter.nu/artiklar/artikel_3_010714.htm

http://debatt.passagen.se/show.fcgi?catego...500000003771895

Tack övriga för tips. Har tidigare surfat på kattsidor men fått mer förtroende för odlaiter dit jag först sökte mig endast för odlaråd. Det är aldrig fel med viss balans i intressen.

Vad gäller just detta enskilda fall som jag började tråden med. Kollade idag i affären som hjälpt vidarebefordra den lilla kattjejen. Hon har inte ätit sedan måndag då hon lämnades bort. Erbjudit mig ta hand om henne. Lämnade telnr och skulle ha ringts idag. Icke ett ljud. Kollar imorgon igen. Och jag kommer inte att tro på ngt tyvärr. Säger inte alls att det gäller endast det faktum att kattungen är "bara" 10-11 veckor (möjligen) men att DENNA katt inte var redo. Uppenbarligen.

Eva

Ps det blev fel med quote tror jag men begripligt? DS

mina katter föddes i skogen av en vild mamma och vi var tvugna att ta in dem för att det inte skulle bli fler vildkatter strykandes med taskigt om mat på vintrarna..
vi tog självklart in alla 4 syskonen, matade dem med nappflaskan och lät dem umgås med hunden. vi hade syskonen tillsammans med varandra tills de blev 12 veckor gamla innan vi gav bort ena syskonet. alla utom ett av de fyra syskonen som min fd sambos mamma tog hem direkt. hon har oxå hund och matade med flaska. resultatet av det syskon vi tog hem de andra - snäll, lugn och självsäker och har inga problem att vara ensam hemma vilket han aldrig haft sen han lämnade oss.
resultatet av fd sambons mammas katt - elak jävel som attackerar hunden och folk som kommer och hälsar på plus att han snuttar henne i armvecket.
hon är så jävla dum att hon skyller på att katten är röd i pälsen.. då blir de såna. henne skulle jag kunna slå på käften.

de sista två syskonen har jag och de busar och kivas med varandra och hunden och mår hur bra som helst. inga ensamhetsproblem heller och de skriker inte när de inte vet vart vi är. de jagar flugor och vilda har tom lyckats fången en talgoxe genom ett kompostgaller som vi ställt för altandörren.

som jag sa det gäller att man gör rätt från början! det är samma med hundar. man måste göra rätt! man måste läsa på hur man ska göra och hur katters beteenden är från små till stora. jag har alltid använt mig av hundspråk så pass som jag kan det - och då menar jag såklart inte att jag sitter och skäller...

även med katterna har jag använt kattspråk så som jag kan. upp till 12 veckors ålder har jag lyft dem som mamman gör och slutat bära dem så runt den åler som mamman normalt slutar. jag vande av med flaska när det var dax och jag säger åt dem på mamma-kattsvis om de gjort något som de inte får.

självklart kan det gå fel och det kan komma konstiga beteenden hos katter man tagit för tidigt och inte hanterat rätt - men det kan bli väldigt väldigt fel även med en kattunge som man tagit vid 12 veckors ålder och hanterat rätt....

man kan inte se allt i svart och vitt det finns även gråa nyanser

efter catladys och rosentass inlägg så finns det nog inte så mycket mer att tillägga i den här debatten. det finns nog tillfällen då man måste ta över kattungen vid tidig ålder men det bör undvikas om man har en frisk kattmamma att tillgå.

Håller fullständigt med.

Håller också med.

(Men Sudden - fantastisk insats du gjort med kattungarna! Ingen som ifrågasätter dig där heller. Så vitt jag sett.)

Vi kan alltså förklara "debatten" avslutad? Men katterna finns kvar efter våra avslutade debatter. För att våra principer ska få kött kanske det behövs mer.

Så - för att bli så där ruskigt partikularistisk igen och igen. Lilltjejen som lämnats bort för tidigt? Är det ngn som undrar över henne? Jag kan tala om. Och jovisst skrev jag också på t ex protestlistan för den 83-åriga damen som hotades med vräkning. Där hjälpte det med media. Media kommer inte att bry sig om vardagsvanvård av djur/katter.

Vad ska vi göra då? Ingen aning. Men det hjälper att dryfta med ngr msk som kanske finns där ute.

kram och natti
eva

Efter ngr hektiska veckor utan forumkontakt vill jag avsluta den här tråden med lite info.

Kattungarna har fått hem! Brorsan hos en grannfamilj. Frid o fröjd NU, men det var inte LÄTT. Brorsan gömde sig och vägrade äta i ett par dygn - liksom kattflickan som lämnades bort tidigare, men HON envisades i ytterligare flera dygn och det såg riktigt illa ut. Lilltjejen som är hos oss gömde sig sällan och hon åt bra hela tiden men mest för att få ork att skrika hjärtskärande ... Tanken var nog att vi skulle bli vräkta så att hon fick komma hem till mamma. Nu har hon upptäckt att här är paradis. En väldigt trygg och livlig liten krabat. Problemen med kattungarna uppstod nog inte enbart för att de lämnades bort väl tidigt utan för att de i ursprungsmiljön inte fått lära att människor faktiskt kan vara bra till annat än att ställa fram mat och byta i lådan.

Nu ska kattmamman snart kastreras. Jo helt OK enl veterinär (som ni odlaiter ju också sagt). Hon (katten) ska vara här hos mig i ngt dygn efter operationen för eftervård. Ägargrannen vill också ha det så. Är orolig. (Övriga involverade grannar har flera katter, el en gammal och sjuk, så det funkar inte.)

Hoppas nu bara att vår lilltjej (15 v) inte ska få ångeståterfall ... !? Mamma är tillbaka, och sedan försvinner hon igen?! Eller så tycker båda två att det är pest med en "främmande" katt? Värst för kattmamman förstås. Vi bor i en 2:a så vi måste alla samsas på ngt vis. Vad tror ni? Erfarenheter? Tips?

Och hädanefter kommer jag att presentera vår kattflicka under Dagens kattbild. Snarast!

jag tror att det kommer gå superbra!! möjligen att flickan kommer pipa nån dag efter mamman åkt igen men det kommer att gå över utan att hon tar någon skada av det. vad skönt att allt löst sig till slut!

Tack!! Hoppas så.
Vår lilla kattungetjej är super. Växt som tusan. Busar oavbrutet.
Hon klarar sig nog. Värre för mamma kanske.
Återkommer med förhoppningsvis goda nyheter.