kattungar med mamma, behöver råd och hjälp Alternativ

[rosentass i Göte...]

En grannes katt fick oplanerat ungar i somras. Vi lovade hjälpa till med att ta hand om en. Det blev fyra ungar. Jag proppsade på att de skulle få finnas kvar hos mamma i 12 veckor. Läst att det är bäst så. Och att vi hade första tjing. På så sätt kunde alla få finnas kvar hos mamma tänkte jag. Hela gården avsåg också hjälpa till att finna hem till övriga. (Husse är lite knepig. Ingen får komma in i lgh. Och vi får därmed inte heller möjlighet att kolla kön. En unge fick jag tag på och såg att det är en pojke fast husse "vet" att det är en tjej. Vi ville ta en hona eftersom vi vet de är dyrare och svårare med kastrering.) Idag fick jag veta att vad vi tror är en kattjej givits bort till okänd bekants bekant. Husse vet inte ens var nya ägaren bor. Och att vi bör ta hem "vår" kattunge så fort som möjligt. Så jag ska hämta en på fredag. Annars vet jag ju inte vad som sker. Tror/hoppas att det är en tjej.

Husse påstår att ungarna är 11 veckor. Möjligt. Eller 10. Antagligen ingen katastrof vad gäller åldern? Och katten får det bra hos oss.

Vad jag undrar är.
a) Granne/husse har lovat att låta kastrera mammakatten efter detta (det har han vägrat tidigare) - vi grannar hjälper till med betalning och annat. Hur lång tid bör det gå efter födsel/amning? Mammakatten är ung och mycket mycket liten, smal och spenslig.

c) Det blir åtminstone en kattunge kvar (husse vill behålla en som han tror är grabb). Väldigt söt, livlig och glad svart-vit pojke ("Lina" från början, men alltså högst troligen en "Linus"). Ca 10-11 v i dagsläget alltså. Bor i Göteborg. Ngn intresserad? Jag kan försöka ta foto och lägga ut. Alla här i grannskapet som är kattälskare har redan katt. Eller är allergiska.

Eva

[sudden]

mina katter föddes i skogen av en vild mamma och vi var tvugna att ta in dem för att det inte skulle bli fler vildkatter strykandes med taskigt om mat på vintrarna..
vi tog självklart in alla 4 syskonen, matade dem med nappflaskan och lät dem umgås med hunden. vi hade syskonen tillsammans med varandra tills de blev 12 veckor gamla innan vi gav bort ena syskonet. alla utom ett av de fyra syskonen som min fd sambos mamma tog hem direkt. hon har oxå hund och matade med flaska. resultatet av det syskon vi tog hem de andra - snäll, lugn och självsäker och har inga problem att vara ensam hemma vilket han aldrig haft sen han lämnade oss.
resultatet av fd sambons mammas katt - elak jävel som attackerar hunden och folk som kommer och hälsar på plus att han snuttar henne i armvecket.
hon är så jävla dum att hon skyller på att katten är röd i pälsen.. då blir de såna. henne skulle jag kunna slå på käften.

de sista två syskonen har jag och de busar och kivas med varandra och hunden och mår hur bra som helst. inga ensamhetsproblem heller och de skriker inte när de inte vet vart vi är. de jagar flugor och vilda har tom lyckats fången en talgoxe genom ett kompostgaller som vi ställt för altandörren.

som jag sa det gäller att man gör rätt från början! det är samma med hundar. man måste göra rätt! man måste läsa på hur man ska göra och hur katters beteenden är från små till stora. jag har alltid använt mig av hundspråk så pass som jag kan det - och då menar jag såklart inte att jag sitter och skäller...

även med katterna har jag använt kattspråk så som jag kan. upp till 12 veckors ålder har jag lyft dem som mamman gör och slutat bära dem så runt den åler som mamman normalt slutar. jag vande av med flaska när det var dax och jag säger åt dem på mamma-kattsvis om de gjort något som de inte får.

självklart kan det gå fel och det kan komma konstiga beteenden hos katter man tagit för tidigt och inte hanterat rätt - men det kan bli väldigt väldigt fel även med en kattunge som man tagit vid 12 veckors ålder och hanterat rätt....

man kan inte se allt i svart och vitt det finns även gråa nyanser