Oj då, det var tydligen ingen idiotfråga! Av med dumstruten och med den i handen bugar jag vördsamt för denna oerhört intressant lektion om trädet. Så fantastiskt naturen har ordnat det - om det nu bara är naturen...
Jag vet att jag en gång ställde frågan om hur ett träd vet om att det ska bli ett träd, och fick det lakoniska svaret - på samma sätt som barnet vet att det att det ska bli en vuxen människa. Det omsorgsfulla ansandet av unga träd berörde tydligen bara frukträd - inte alla träd.
Men jag ställer återigen frågan, nu med ett exempel: mitt unga, flikbladiga klibbalsträd Alnus glutinosa ´Imperalis´som jag köpte förra året växer glatt, snart 1,80 högt, men har grenar som stretar horisontalt från stammen redan nere vid fötterna. Ska det vara så? Kommer dessa grenar att fällas? När ser detta ystra liv ut som ett riktigt träd? Med stam och krona uppå? Ska jag inte matte "hjälpa till"?
Till slut en saktmodig reflektion över trädets tillvägagångssätt att inkapsla sår för att överleva - gör inte även människan så? Till vad skulle vi annars ha alla terapeuter? Jag känner full själsfrändskap med trädets strategi.
--------------------
Eva i zon I
|