Inga plommon, igen Alternativ

[Louise i Götebor...]

För kanske sex-sju år sen planterade jag ett plommonträd. Familjeträd med Czar, Victoria och Reine Cloud(stavning?).
Trädet växer och jag beskär det varje höst med enligt handboken. Som träd är det en hit, välväxt friskt och stiligt.
Men det blommar nästan inte alls. Några enstaka blommor kommer och för två år sen fick jag ett par plommonkart (jag tror det var på Victoriagrenen) men dom föll av.
Vad fattas mitt träd? Nog borde det väl vara stort nog nu?

Det står på samma lerjord som mina gamla rikbärande äppleträd och med sol nästan hela dagen.

[Cilla]

Ja ULSA blev ett kul nytt ord! Usla menade jag naturlitgvis.

Jag har gamla beskärningsböcker som är de absolut bästa jag sett om spaljéring, de byter jag inte ut för något annat.

Sedan är det lite olika med vilken typ av presentationer man tycker gör det enklast att förstå vad träden behöver av beskräning.

Utöver Vollbrecht, Alm m fl som har bra vetenskapligt underbyggda beskrivningar, så är Lars Krantz, han som startade Rosendals trädgårdar i Stockholm, en bra inspiratör. Han följer inte det nya som man upptäcker hos träden men han har en bra praktisk helhetssyn som har hjälpt många att både ta till sekatören med sina unga, obeskurna träd, och som klippt med mer respekt i sina gamla.

Bland annat talar han om att sträva efter medelålder i de vuxna fruktträden. Liksom ett samhälle behöver trädet barn (purunga grenar) som ska stå för återväxten, och medelålders (som har lite fallande riktning) som är produktiva och ger frukt, och några gamla, som har fallande riktning.

När man gallrar ser man till att trädet behåller både barn, medelålders och lite gammalt. Sättet att tänka hj'älper en också att se vad ett träd behöver. Finns det bara grova gamla grenar och en massa uppstickande ynglingar (t ex vattenskott) behöver trädet få behålla vattenskott så att medelå¨lders grenar skapas i trädet.