Håller med om pampigheten och musikglädjen man ser och hör. Enda invändningen kan väl vara att nationalismen flödar men varför försöka lägga sordin på glädjen. Än så länge är det inte förbjudet att vara britt ut i fingerspestarna. Sen är ju alla välkomna, det är inte bara dom olika brittiska flaggorna man ser vaja. Var det inte Vatikanens flagga som det viftades så friskt med?
Enda problemet för mig är att jag inte kan höra Pomp and Circumstances utan att komma att tänka på de stackars hunsade personerna på Byrån för extraordinära ärenden och deras ständiga kamp att undvika att skickas till arkivet på Yttre Hebriderna.