Har två döttrar, 7 månader och 3,5 år.
3,5 åringen var tidig med tal, dvs vid 7-8 månader sa hon mamma, pappa, titta osv. Vi har varit noggranna med att hålla detta vid liv med böcker, samtal vid middagen och mycket ordlekar. Ordlekarna som vi har haft är nonsens rim, hon får tala om vad sagorna jag skall berätta skall handla om, sånger, hon får alltid berätta en liten historia om vad hon ritar.
Idag går det att förklara det mesta, dock sätter kunskapsnivån gränser så klart men hon förstår faktiskt saker som varför vatten blir hårt när det fryser.
Dock så har hon varit något sen rent motoriskt.
Jag känner att barn lätt snöar in sig på det de är duktiga på och får mycket respons på.
Dvs min dotter pratar, min kompis son spelar väldigt bra fotboll, en annan kompis dotter cyklade trehjuling och tom backade vid 2,5 års ålder.
Min lilla säger nu mamma, pappa sedan någon månad och försöker sig på en massa fler ord. (började med mamma vid 6 månader)
När jag säger menar jag att hon använder dem. Hon har faktiskt sagt glasögon två gånger men det räknas inte då det bara var någon minut mellan. Då är det mer ljudhärming även om hon satt och geggade ner dem ordentligt
Det viktiga är nog att motivera barnen och försöka ta tillvara på just vad de är bra på. Om det sedan är ord, kramighet, motorik eller något annat spelar mindre roll.
Dock så