Hittade ikväll ett häfte med dikter som jag fick för några år sedan.
Urpressad
Har du sett en citron, som pressats på saftpressen? Utvändigt märks inte mycket, men det inre är söndertrasat, urvridet. Jag känner mig som den pressade citronen. Kanske syns det inte, men jag upplever att det mesta av mitt inre är urpressat. Men så tänker jag på att citronen gett ifrån sig sitt bästa, något som blivit till en uppfriskande dryck. Har också jag kunnat ge något värdefullt till mina medmänniskor då jag pressats av livets omständigheter?