ok så här såg situationen ut då jag jobbade på dagis fram till nu i somras:
Jag har inte varit fast anställd men har ändå jobbat minst 3 veckor i månaden under drygt två års tid. Jag som timanställd har absolut INGA som helst befogenheter annat än att prata med mina arbetskamrater och chefen. Vilket gjorts. Även arbetskamraterna har pratat med chefen. Chefen vet aldrig någonting och vet knappt vad förskolan har för riktlinjer. Chefen hålls bakom ryggen av en högre chef som är mer med i huvudet och bästa vän med chefen som inte fattar så mycket.
absolut ingen på förskolan rycker bara på axlarna men det finns inte så mycket någon av oss kunnat göra eftersom kommunen godkänner alla scheman och vi har ingen rätt att be föräldrarna lägga om sina tider. vi har ingen rätt att säga åt föräldrarna att planera in semester även för barnen. Vi kan säga saker som att de tycker det är jobbigt med långa dagar och att de skulle kanske behöva semester ibland. Men vi kan inte tvinga dem. då får vi sparken. Chefen är velig och sävlig och säger alltid vad hon tycker låter bra oavsett om det innebär att barnen går öppning till stängning eller aldrig har semester. samma gäller sklart när hon utlovar saker till de som arbetar där oavsett vad det gäller. Det blir alltså ingen skillnad.
eftersom jag jobbade på en förskola i en förort till sthlm där det var som mest 2 eller 3 svenska barn på varje avdelning (15 barn på småbarn och 22 barn på storbarn) så kanske ni kan förstå lite mer hur läget ser ut.
där är många arbetslösa och många uppger falska uppgifter. de som söker språkdispans får långa dagar om de så önskar. De som avslöjas som arbetslösa - vilket då hänt flera ggr - får sänkt till 15 timmar.
Jag hade noll i möjlighet att påverka någonting på den förskolan och jag blev så förtvivlat frustrerad och trött på hur det hela fungerade då ingenting hände hur mkt man än försökte - så jag slutade.
Jag anser mig inte feg eller nonchalant. Men jag orkar inte ensam försöka rädda alla barnen på förskolan från långa dagistider i de fall det är möjligt eftersom chefens och kommunens regler arbetar emot. Som timanställd väger ens ord inte mycket - speciellt inte när knappt de fast anställda förskollärarnas ord gör det..
Självklart finns de föräldrarna som behöver de långa dagarna pga sitt arbete. En av mammorna är ensamstående och har två jobb - ett dagtid och ett nattetid men hon lyckas ändå ha barnet kortare dagar och låta barnet vara ledig oftare än de som går hemma arbetslösa