Jag har alltid älskat julen och allt jädrans jobb och stress kring denna.
December hade en egen planering med saker som skulle göras och när, för att få allt att gå ihop. Aldrig lyckades jag följa denna och det slutade med att man fick vara uppe till 4 på julaftons morron. Altt SKULLE ju vara perfekt sen när man vaknade.
Efter det att man fick barnen blev det ju ännu värre eftersom man då också skulle dela upp julafton i tre olika julfirande.
Första delen hos barnens morföräldrar, Kalle fick vi spela in för då skulle vi förflytta oss till farföräldrarna. Väl hemkomna så vart det Kalle på videon och lite eget julfirande
Självklart var man helt sönderstressad och totalt slut. Tjafs o irritation var inte ovanligt. Det höll några år men sen gjorde vi om julfirandet och delade upp det på två dagar istället.
Efter vår separation -93 blev det julfirande vartannat år på julen, vartannat år på nyår för mig och min fd sambo. Då först förstod jag vad lugnt och skönt man kunde ha på julen.
Det blev nämligen så att de åren jag och barnen firade på nyår så lade jag inte ner lika mycket tid och energi på allt. Det blev mindre julprylar, en En istället för gran, ingen julmat osv... Barnen hade ju ändå fått allt det där hos fd sambon. Med åren minskade jag även ner allt även de åren barnen var hos mig på julhelgen och nu är vi på en lagom nivå.
Tänk allt man tidigare bakat o lagat.. suck säger jag. En del fick vi t o m slänga. Nu gör jag så att alla skriver upp ett par saker det absolut vill ha i form av mat och godis. Vi plockar bara ut godbitarna så att säga.
Lagom är absolut bäst.