För mig är det mest logiska att Gud finns. Visst, big bang, encelliga vattendjur, utvecklingar hit och dit. Men för mig är det fullkomligt otroligt att människan med sin sinnrika hjärna, empatiska hjärta, känslor som hat, kärlek, ensamhet, tillgivenhet, ömhet, avsky, glädje m m skulle kunna uppstått av en smäll som gjorde ett gasmoln till ett jordklot. Det måste såklart finnas någon/något som planterat allt detta fina i oss. Sen har jag inte svar på varför världen ser ut som den gör med krig, orättvisor, svält osv men det behöver jag inte ha svar på för att tro att det finns en Gud. För mig är det orimligt att allt som händer med oss här skulle vara slutet. Jag tror bergsfast på att det finns ett liv efter detta på något sätt. Det är det som gör att jag orkar leva trots alla orättvisor, att efter detta finns ett liv som är lika för alla som tror att Gud finns. Jag tror också att det finns EN Gud, vad man sen kallar denne Gud är olika och rätt så oväsentligt. OBS alla ni som nu tror att jag klankar ner på er som INTE delar min tro, så är inte fallet, utan detta är min personliga övertygelse. Tack & adjö!
--------------------
|