CITAT (LadyG @ 30-10-2006, 13:25)
Jag gillar inte ödet. Ödet låter för mig som en smidig ursäkt för att slippa ta ansvar för sina egna handlingar, det var ju Ödet eller Ödesbestämt - inte kunde jag göra något åt saken... Dessutom känns det som att konceptet Öde gör den fria viljan ganska överflödig. Om allt är förutbestämt, ödesbestämt, varför ska man anstränga sig? Är det ödesbestämt räcker det ju att flyta med i livets ström utan att anstränga sig över hövan, eftersom allt som är ödesbestämt ändå lär inträffa om det är meningen att det ska inträffa - annars var det inte ödets avsikt att det skulle bli så.
Har funderat en del över det där, och har gått från att anse att Ödet mycket väl skulle kunna ha med saken att göra till att anse att Ödet bara är ett enkelt sätt att slippa grubbla mer.
Jag har mycket svårt att tro på att framtiden skulle kunna påverka nutiden, öht. Vilket ju skulle vara ett grundkrav för att det här med Öde skulle kunna stämma.
Men det är bara min åsikt, och jag kan mycket väl ändra mig om bevis för annat uppenbarar sig.
Det är ungefär så jag föreställer mig "gud", om man ersätter ordet
öde i din text med
gud.
Jag kan inte kalla mig för "ödestroende" själv men som jag uppfattar det så är det en tro på att man är utlämnad till omständigheterna. Det som händer händer liksom. Ödet är något oförutsägbart.