kattungar med mamma, behöver råd och hjälp Alternativ

[rosentass i Göte...]

En grannes katt fick oplanerat ungar i somras. Vi lovade hjälpa till med att ta hand om en. Det blev fyra ungar. Jag proppsade på att de skulle få finnas kvar hos mamma i 12 veckor. Läst att det är bäst så. Och att vi hade första tjing. På så sätt kunde alla få finnas kvar hos mamma tänkte jag. Hela gården avsåg också hjälpa till att finna hem till övriga. (Husse är lite knepig. Ingen får komma in i lgh. Och vi får därmed inte heller möjlighet att kolla kön. En unge fick jag tag på och såg att det är en pojke fast husse "vet" att det är en tjej. Vi ville ta en hona eftersom vi vet de är dyrare och svårare med kastrering.) Idag fick jag veta att vad vi tror är en kattjej givits bort till okänd bekants bekant. Husse vet inte ens var nya ägaren bor. Och att vi bör ta hem "vår" kattunge så fort som möjligt. Så jag ska hämta en på fredag. Annars vet jag ju inte vad som sker. Tror/hoppas att det är en tjej.

Husse påstår att ungarna är 11 veckor. Möjligt. Eller 10. Antagligen ingen katastrof vad gäller åldern? Och katten får det bra hos oss.

Vad jag undrar är.
a) Granne/husse har lovat att låta kastrera mammakatten efter detta (det har han vägrat tidigare) - vi grannar hjälper till med betalning och annat. Hur lång tid bör det gå efter födsel/amning? Mammakatten är ung och mycket mycket liten, smal och spenslig.

c) Det blir åtminstone en kattunge kvar (husse vill behålla en som han tror är grabb). Väldigt söt, livlig och glad svart-vit pojke ("Lina" från början, men alltså högst troligen en "Linus"). Ca 10-11 v i dagsläget alltså. Bor i Göteborg. Ngn intresserad? Jag kan försöka ta foto och lägga ut. Alla här i grannskapet som är kattälskare har redan katt. Eller är allergiska.

Eva

[rosentass i Göte...]

Efter ngr hektiska veckor utan forumkontakt vill jag avsluta den här tråden med lite info.

Kattungarna har fått hem! Brorsan hos en grannfamilj. Frid o fröjd NU, men det var inte LÄTT. Brorsan gömde sig och vägrade äta i ett par dygn - liksom kattflickan som lämnades bort tidigare, men HON envisades i ytterligare flera dygn och det såg riktigt illa ut. Lilltjejen som är hos oss gömde sig sällan och hon åt bra hela tiden men mest för att få ork att skrika hjärtskärande ... Tanken var nog att vi skulle bli vräkta så att hon fick komma hem till mamma. Nu har hon upptäckt att här är paradis. En väldigt trygg och livlig liten krabat. Problemen med kattungarna uppstod nog inte enbart för att de lämnades bort väl tidigt utan för att de i ursprungsmiljön inte fått lära att människor faktiskt kan vara bra till annat än att ställa fram mat och byta i lådan.

Nu ska kattmamman snart kastreras. Jo helt OK enl veterinär (som ni odlaiter ju också sagt). Hon (katten) ska vara här hos mig i ngt dygn efter operationen för eftervård. Ägargrannen vill också ha det så. Är orolig. (Övriga involverade grannar har flera katter, el en gammal och sjuk, så det funkar inte.)

Hoppas nu bara att vår lilltjej (15 v) inte ska få ångeståterfall ... !? Mamma är tillbaka, och sedan försvinner hon igen?! Eller så tycker båda två att det är pest med en "främmande" katt? Värst för kattmamman förstås. Vi bor i en 2:a så vi måste alla samsas på ngt vis. Vad tror ni? Erfarenheter? Tips?

Och hädanefter kommer jag att presentera vår kattflicka under Dagens kattbild. Snarast!