Farmor hade rätt:

Jag har varit till New Delhi, Jaipur och Agra.
Taj Mahal överträffade förväntningarna och det gjorde en massa andra arkitektoniska monument också.
Jaipur var spännande, vänliga och färggrannt klädda människor, exotiskt med kameler och elefanter och apor på gatorna. Och om du inte rörde dig i grupp fick du vara nästan helt ifred.
Men resten...
Hela min kropp är fortfarande stel och mitt inre har inte kunnat smälta alla bilder av misär, fattigdom och sjukdom. Lemlästade, spetälska...
All skit överallt. Stanken. Trängseln.
De överkörda hundarna, ja, trafiken överhuvudtaget.
Tiggarna och försäljarna som slängde sig över dig så att ditt privata revir överhuvudtaget inte längre existerade... (Egyptens försäljare är bara barnleken mot detta).
Jag har rest mycket i fattiga och överbefolkade länder i både Asien och Afrika och också varit en gång tidigare i Indien, i Goa.
Ingenting, absolut ingenting, kan jämföras med detta.
Det allra värsta är kanske att det inte går att föreställa sig hur problemen någonsin skall kunna rättas till.
Vi har det så bra, så bra.
En matt och ödmjuk Mulle. Djupt tacksam över att hon föddes i detta hörn av världen.