Så fort jag hör talas om Indien och tigrar går mina tankar till en bok; Jim Corbett, Människoätare i Kumaon. Ingen kvällslektyr för räddhågsna precis. Den handlar om hur han i Indien jagade och sköt tigrar som av någon anledning började döda människor.
Den första tigern han berättar om är Människoätaren från Champawat. En tigrinna som dödade och oftast åt upp MINST 436 människor.
Faktiskt en mycket intressant bok, han var väl en storviltjägare men samtidigt hade han en stor respekt för djuren och naturen. Han ansåg t.ex att tigern är normalt ofarlig för människor, det är speciella omständigheter som gör att dom dödar människor, och han vänder sig mot talet om det blodtörstiga rovdjuret. Den ovan nämnda tigern var skadad i munnen av ett gevärsskott.
Samtidigt är han givetvis engelsk ut i fingerspetsarna. Han ger sig ut och spårar henne ensam när hon bär på en nyss dödad människa och hör hur hon ryter av missbehag över detta. När han slutligen lyckas skjuta henne dagen efter med hjälp av en massa drevkarlar tar han bara med sig 3 patroner till geväret eftersom han ansåg att det skulle räcka. Nu räckte det inte helt men jakten lyckades ändå. Visste inte att gävärspatroner var så jobbiga att bära med sig.