Att bli gammal och sjuk Alternativ

[Kathy]

Jag jobbar extra på kvällspatrullen, åker hem till gamla och sjuka.

Många funderingar har väckts kring bl.a mänsklig värdighet.

Jag börjar fundera mer och mer på hur jag vill ha det då jag blir gammal och kanske sjuk.
Jag har bestämt mig för att inte bli gammal. ( Lycka till, sa min man då ) Men ändå...att bli gammal är en sak, men att bli gammal och sjuk.
Hemtjänsten i all ära, en eloge till dem för de gör ett otroligt arbete...men sen då?
Jag tror inte jag vill ligga hemma i min säng och invänta döden.

Min fråga till er är: Är du för eller emot dödshjälp?

[Tezzla]

De övriga 7 på hennes avdelning är totalt "bortom". Det är ovärdigt att vi inte låter de gamla dö en naturlig död utan håller "liv" i dem så länge som möjligt. Något liv är det inte för många av dem.

Fast det gör vi ju faktiskt inte. När en gammal person är sjuk och svag så sätts det inte in resurser för att hålla denna människa kvar vid livet så länge som möjligt. Medicinering används för att personen ska få det så "bra" som möjligt den sista tiden och inte ha smärta.

Sen är det ju faktiskt så att när kroppen verkligen säger ifrån, när det är dags att ge upp. ja, då gör den det också. Hos vissa ger kroppen upp snabbare hos andra tar det lång tid.

Låter förnuftigt Tezzlan. Tyvärr har jag näraliggande exempel där det satts in väldigt stora resurser på människor som var så sjuka och eländiga att de bara ville dö och försökte signalera det till sjukvårdspersonalen. Personen ifråga hade svårt att tala. Det var blod-transfusion, cellgifter och hela kitet för att hon skulle leva vidare, vilket hon gjorde. I en månad. Hon var 88. Hon hade inte roligt den månaden, liggande med slangar in överallt.

Ja, det är trist det du berättar och det är ju just detta som gör ämnet "dödshjälp" så svårt. En person som är vid sinna sinnens fulla bruk och som kan tala för sig har rätt att tacka nej till behandling. Har bl.a träffat flera mycket sjuka människor som bestämt sig för att sluta med dialys. Men när personen kanske inte är helt klar i huvudet och inte kan uttrycka sig, vad gör man då? Ska man sluta med t.ex. cellgift? Är det moraliskt rätt och riktigt? Hur kan man vara 100% säker på att patienten själv önskar det? Och vid vilken ålder bör man sätta gränsen? Ska man fortsätta med cellgifter hos en 60-åring som inte kan uttrycka sin vilja klart, men inte hos en 85-åring? När det gäller mycket gamla människor så har ju de anhöriga en del att säga till om, men om det inte finns anhöriga?

Väldigt svårt sånt här. Det finns alltid aspekter som man inte vet hur man ska tackla.