kan någon förstå, min hund? Alternativ

[Gåsis]

Vi har en liten finn/norrbottenspets som i vanliga fall är jättelättsam. Han går oftast lös och springer inte fram till andra hundar eller människor. Men när vi möter en schäfer eller collie bli han som förbytt, skäller och gormar och rycker i kopplet om han är kopplad. Han springer inte fram om han är lös. Varför gör han så? Han lyssnar inte på nog och inte på sitt och inte på ett nå Jag kan tro han är rädd för dom men inte är det kul när han beter sig så.

I parken har vi en klok kvinna med schäfer och några gånger när vår hund lugnat sig har dom fått hälsa och det har gått hur bra som helst, men nästa gång dom möts är det lika illa igen.

Är det någon som är bra på det här med hundar och tror sig ha goda råd?

/Åsa

[Leia]

Kul att det blev resultat så snabbt!

Vi kanske ska starta en hunduppfostrings tråd? Eller förresten varför inte fortsätta här!

Vi håller på att bli galna på att Dino "snor" saker och biter sönder dem. Han är 6 månader nu och alla tänder är bytta så vi hade hoppats på att det då skulle avta. Han har ingen urskiljning på vad han tar, han tar lika gärna en sax som en sko. Även om strumpor och mina Bh är det "bästa" (och lapphundar som inte ska något föremålsintresse....)

"skulle jag ha tagit en bh?, Neeeej deeet måste vara någon annan..."


Visst i vissa lägen kan vi (i smyg) skratta åt det, men nu har vi börjat ledsna ordentligt. Vi har provat mycket känns det som. Berömmer alltid rätt beteende, försöker avleda, visar på vad som är ok att bita på, vi har blivit arga så det ryker ur öronen ibland, m.m.

Han är en riktig liten ögonkänare, så fort man vänder ryggen till är han uppe på tex vardagsrumsbordet och tuggar på tv tidningen eller tvdosorna. Och han VET att han inte får. Han piper iväg som om elden var lös med öronen slickade bakåt, svansen mellan benen och visar så mycket underkastelse som det bara går. Och så tänker vi "oj, den där tillsägelsen tog den! Nu kommer han inte göra om det!" 5 minuter senare kan han sno en macka från samma bord eller något annat Max har lämnat.

Och han biter fortfarande en del på Max även om det faktiskt har lugnat ned sig, oftast ser det ut såhär nu: Max ligger i soffan och tittar på barnprogram, Dino hoppar upp och ställer sig över honom och biter där han kommer åt (busigt alltså, han är inte arg) Max ropar "mamma!" jag svarar "Ja?" från ett annat rum, när dino hör min röst så tjong iväg till andra änden av soffan och ligger och ser helt oskyldig ut. (han vet att han inte får.....)

Men som sagt vårt största problem med honom är att han biter sönder saker. Vad göra?

Kan tillägga att vi aldrig har haft så välstädat hemma som vi har nu, det går helt enkelt inte att ha något framma för då blir det söndertuggat, och kan man inte ha ögonen på honom så stänger vi dörrarna så han inte är fri att gå in i alla rum.