|
Kanske är det som händer, svaret på dom frö vi sådde på 50- och 60- talet
När vi överlät uppfostran av våra barn åt staten.
Hörde någon gång i somras att i dag har barnen kontakt med sina föräldrar högst en kvart på ett dygn. Om detta är sant, förstår jag inte varför vi är förvånade.
Jag fick några gånger höra att jag BARA gick hemma. Fick frågan
Varför tar du inte ett arbete, så du kommer ut, här går du ju bara och blir insnöad, man måste komma ut och träffa folk och förkovra sig. Och det sade en städerska som städade 8 timmar om dagen och reste från och till jobbet i nästan två timmar. När hon kom hem skulle det lagas mat, städas , tvättas kläder osv,osv Hur mycket förkovrad blev hon?
Och hur mycket tjänade hon på sitt arbete. Hon hann inte baka bröd, göra långkok, sy kläder, safta, sylta, osv. Hennes lön åts upp av allt som hon istället måste köpa färdigt, tiden räckte bara till att konsumera.
Många säger: Vi klarar oss inte med bara en lön. Är inte så säker på det.
Jag tror att det är helt andra krav som styr.Det är viktigare med två bilar, sommarstuga, prylar, prylar, till och med elektrisk tandborste måste vi ha.
Vi köper motordriven gräsklippare, sedan går vi ned i källaren och trampar motionscykel. Vi måste vara med i friskis och svettis, dansa break dance, gå på tupperware möte osv, osv. istället för att ta med barnen en tur i skogen. Det kom en slogan på 80-talet som sade " Jag måste må bra för att andra skall må bra" Jaget går idag före allt annat. Förr hette det "Om inte andra mår bra kan inte jag heller må bra."Hur kan vi tro att vi kan anamma helt och hållet det amerikanska levnadssättet utan att få med våldet på köpet. Var har empatin ,ansvar och omtanke, tagit vägen?
Nu kommer jag att få på skallen för att jag glorifierar den gamla tiden.
Inte sjutton att jag gör. Jag levde i den och vet hur arbetsamt det kunde vara. Att gå två mil och två kilometer till skolan varje dag i allslags väder, var ingen sinekur. Inte heller att flänga omkring på fjällen i regn och åska, ibland långt ut på natten, för att få hem kor, getter och kalvar. Att ligga på knä på en jutesäck och skölja tvätten i en isvak där det var så kallt att kläderna stelnade till mellan varje plagg som sköljdes, så man måste hälla över vatten för att få dom från varandra och vrida ur dom för att få dom i spannen med sig hem, var svinkallt. Sitta på ett gistet utedass medan snön fök in genom springorna var ingen vidare lyx. Allt var ett otroligt slit, men ändå, om jag fick jag välja ville jag ha den gamla tiden till baka .
Vi hade varken bil, TV, video, dator, tvättmaskin, kylskåp. men vi hade något som var mycket större. Vi hade varandra, tillhörighet, trygghet och först och främst tid att tänka efter. Att umgås och vara nära varandra.
Vem har tid att tänka idag? och vem har tid med närhet? Och barnen. Gud hjälpe om dom inte är upptecknade varje minut på dagen. Redan från barnsben skall stressen bankas in i dom. det skall spelas fotboll, ridas, dansas, spelas teater osv osv i det oändliga. I dag kan inte ett barn ligga på ryggen och titta på molnen och om dom kunde skulle dom aldrig komma på idén.År det någon idag som inte har hört när barnen gnäller "Vi har inget att hitta på" Hjälp vilken katastrof!!
Förr hade vi en tid på dagen under vinterhalvåret som vi höll skymning. Då föll lugnet och man fick tid att bearbeta sina tankar och dagens händelser. Vi hade ett ord som hette "Dumglo" Det gjorde vi när vi rensade skallen och tänkte ingenting och bara glodde rakt ut.
Vi anammade den amerikanska drömmen och nu får vi också allt som följer i dess kölvatten.
Hur kan vi tro att inte våldet ska synas i samhället, när våra barn matas med våld från morgon till kväll. Jag gjorde en gång bara för nyfikenhetens skull ett zappande mellan olika kanaler nästan en hel kväll. Utbudet blev 14 olika våldsfilmer, där dödande och blod, sparkar och slag var huvudinslagen i filmerna. Och så är vi förvånade över att vi har så mycket våld, och vi kan inte förstå det som händer i dag. Hur blinda får vi bli?
|
Ännu ett vansinnesdåd., 5-åring dödad
11-09-2003, 12:45
