|
Men hur stor är godheten och för vem?
Ännu har dom inte tagit ner valaffischerna, och bilden av Anna Lindh fick mig att haja till. Stackars hennes familj, men samtidigt har dom något mycket stort, som det är få förunnat. Dom har ett enormt stöd.
Jag ser på dessa enorma mängder av blommor, och jag tänker på, att överallt hålls det en tyst minut för Anna Lindh. Alla mässor, alla tal, alla manifestationer, alla kondoleanstelegram, allt skriveri och allt i TV och radio osv osv.
Vilka tysta minuter, blommor, tal, mässor, manifestationer, kondoleanstelegram, fick uteliggarna, som frös ihjäl på en parkbänk eller i en portgång. Dom ensamma gamla som ligger döda i månader innan någon hittar dom. I morse sa dom på radion "Ett helt lands folk är i chock och förlamade av sorg".
Men nästan dagligen misshandlas människor till döds. Unga människor dör av en överdos, eller i så dåligt skick att dom dukar under för den minsta förkylning. Gamla mer eller mindre svälter ihjäl på flera av våra serviceboende. En man med en bruten rygg och revben misshandlas på det grövsta i tre dar på ett serviceboendet innan han dog.
Varför blir vi inte chockade och förlamade av alla dessa som mister livet på sådant fruktansvärt sätt? Men det blir bara en liten notis i en tidning eller ett litet inslag på TV. Dessa som tydligan är vårat samhällets spetälska, får inga tårar eller tysta minuter, ingenting för någon av dessa oönskade, glömda, osynliga och bortvalda.
Är det så att i dag kan vi bara beröras när det är kändisar som dör eller far illa? Vi talar så vackert om demokrati, men vad är det för demokrati, där bara vissa räknas, vara värdiga vår empati och medkänsla.
Med detta vill jag inte på något sätt misskreditera Anna Lindh. Jag är fullständigt övertygad och helt uppriktig när jag tror att hon var en alldeles underbar människa och bara ville väl. Men jag kan inte med den här kultförklaringen som har pågått de här senaste dagarna, och ännu värre blir det vid minneshögtiden och dagen för begravningen. Tänk om bara några av alla dessa vackra ord, blommor och tårar, hade nått till dom som aldrig några fick. Precis samma tanke hade jag när uppståndelsen runt Dianas död var som värst.
En sommarkväll för en 8-9 år sedan var min man och jag ute och cyklade.
Då fick vi syn på ett bylte som låg på en parkbänk, tillsynes livlös.
Vi stannade och gick fram till byltet som visade sig vara en redlös berusad medelålders kvinna. Satte mig på bänken och försökte få kontakt med henne, i hopp om att få reda på var hon bodde. Men det var resultatlöst.
Folk gick och cyklade förbi, men inte en kotte brydde sig.
Efter ett tag gick jag till en bensinmack och försökte ta reda på var Frälsningsarmén fanns, det fanns ingen här i Nybro, bara i Kalmar.
Försökte höra om det fanns någon annanstans att få tak över huvudet på kvinnan. Det fanns ett ställe, men det fick jag reda på långt senare.Varför tog jag inte hem henne själv, varför var det andra som skulle ta hand om henne? Just den kvällen kunde jag inte.
Till slut var det bara polisen kvar, men här i Nybro fanns/finns det inga poliser på helgkvällar, bara patrullerande bil från Kalmar. Så det blev att ringa till Kalmar, där fick jag beskedet att dom kunde inte komma förrän om två timmar, så det var bara att vänta. Till slut kom det en bil och en snygg ung och tillsynes trevlig polis klev ut. Vi förklarade situationen för honom och då säger polisen så här: Jag ljuger inte, jag har vittne på vad han sade.
" Sådana där borde man slänga framför en lastbil" Jag blev så häpen och överraskad så jag kom helt av mig. I stället borde jag ha gett karlskrället en smocka, visserligen hade jag åkt dit för våld mot polis, men det hade det varit värt.
Han kunde inte ordna något för kvinnan, men lovade att kontakta ett närliggande samhälle som han trodde kvinnan bodde i.
Ytterlig väntande en timme så kom nästa bil och nu hade kvinnan vaknat till. Ur bilen kommer två snygga glada leende ungdomliga poliser.
Till oss är dom hur trevliga som helst, men när dom talar med kvinnan blir dom direkt nedlåtande, och så kommer det. "Har du tackat dom snälla människorna som har tagit hand om dig? Nu måste du räcka fram handen och tacka dom"
Kvinnan kunde vara deras mormor, men dom behandlade henne som ett treårigt barn.
Var fanns nu kärleken empatin och omtanken?
Någon sade senare. "Jag hade aldrig gått fram till någon som ligger på gatan, det kan ju vara ett fyllo."Men kan inte ett fyllo få ett infarkt, eller någon annan dödlig sjukdom, som behöver snabb insats?
Var finns kärleken??
Som Felix matte skrev. Vi måste känna empati för att kunna ändra vårt samhälle.
|
Ännu ett vansinnesdåd., 5-åring dödad
11-09-2003, 12:45
