Här var det grodor och paddor också, och jag är mycket glad för det. Stackars Cadde, din fråga har väckt fler grodentusiaster än hjläpt dig bli av med dina!
Jag tror att många av oss som gillar grodor färgas av att de är ovanliga, utrotningshotade och fridlysta. Medan de syntes i många områden tidigare lever de nu endast på begränsade ställen och minskar i antal. Vi har 8 arter i Sverige och samtliga är på utmarsch. Dränering och torrläggning av diken, trafik och föroreningar har reducerat dem. De är sårbara - bland annat tar det tre år innan de blir könsmogna.
Här har vi så många grodor och paddor att man inte kan gå utan att se sig noga för på kvällarna från maj till september. Många nyinflyttade tycker det är urläbbigt, men närapå alla vänjer sig. Jag brukar ta med dem ut till ställen där man nu i augusti-september kan se de pyttesmå centimetergrodorna hoppa runt fötterna. Nästan alla som aldrig skulle kunna ta i en större padda kan peta på en sådan liten.
Om man vill kan man träna sig att bli av med djuräckelkänslor. Ett sätt är att lära sig mer om djuret man fruktar. Tag reda på vilken sorts groda eller padda ni har till att börja med.
http://www.snf.se/verksamhet/djur-natur/fa...odor-paddor.htm