Gör jag fel? Alternativ

[netaave]

Under alla år jag var i "barncancersvängen" (hemskt ord men kommer inte på nåt annat nu) så har jag ställt upp på intervjuer marknadsundersökningar, fyllt i enkäter, föreläst själv, varit stödperson för både familjer och vuxna.
Jag har gjort vad jag kunnat och resonerat som så att kan någon endaste människa må lite bättre av att jag gör det här så är det klart värt "besväret".
Ända till nu!
Nu fyller jag inte i enkäterna och senast idag sa jag nej när dom ringde från xxxxx helth care och ville göra en djupintervju med föräldrar till barn som haft cancer då och då.
Jag orkar helt enkelt inte med det längre, för det första så är hon vuxen nu och jag tycker att trots dom effekter hjärntumören gett henne så måste vi börja lägga det här bakom oss.
Vi har levt med det här sen i maj -94, och jag vågar påstå att jag gjort mer än dom flesta. Mycket för att jag fick en så go kompis med en dotter som också hade samma sjukdom och vi blev liksom starka tillsammans.

Det enda jag gör och kommer att fortsätta göra är att prata med dom förtvivlade mammor som ibland fortfarande ringer.
Men undersökningar, enkäter m.m. nej tack!
Tror inte jag hindrar forskningen så himlans mycket.

Tycker ni att jag gör fel? Hela min kropp skriker Neeeej, så fort det ringer någon eller jag får en av dessa otaliga enkäter.

[netaave]

Min spontana tanke är att det är dags för dig att låta någon annan ta facklan. Du har gjort mer än nog, dessutom står och faller inte hela cancerforskningen med en person.

Lägg du din energi på din familj och er framtid, inte på det förflutna.

Precis det jag ville höra.
Ändå är jag "bara förälder" kan inte låta bli att tänka på dom som är sjuka själva, hur orkar dom?
Har iaf ställt upp på psykologbesök och djupintervjuer båd vid 3, 5 och 7 år efteråt, så nåt har jag väl tillfört ändå.