Under alla år jag var i "barncancersvängen" (hemskt ord men kommer inte på nåt annat nu) så har jag ställt upp på intervjuer marknadsundersökningar, fyllt i enkäter, föreläst själv, varit stödperson för både familjer och vuxna.
Jag har gjort vad jag kunnat och resonerat som så att kan någon endaste människa må lite bättre av att jag gör det här så är det klart värt "besväret".
Ända till nu!
Nu fyller jag inte i enkäterna och senast idag sa jag nej när dom ringde från xxxxx helth care och ville göra en djupintervju med föräldrar till barn som haft cancer då och då.
Jag orkar helt enkelt inte med det längre, för det första så är hon vuxen nu och jag tycker att trots dom effekter hjärntumören gett henne så måste vi börja lägga det här bakom oss.
Vi har levt med det här sen i maj -94, och jag vågar påstå att jag gjort mer än dom flesta. Mycket för att jag fick en så go kompis med en dotter som också hade samma sjukdom och vi blev liksom starka tillsammans.

Det enda jag gör och kommer att fortsätta göra är att prata med dom förtvivlade mammor som ibland fortfarande ringer.
Men undersökningar, enkäter m.m. nej tack!
Tror inte jag hindrar forskningen så himlans mycket.

Tycker ni att jag gör fel? Hela min kropp skriker Neeeej, så fort det ringer någon eller jag får en av dessa otaliga enkäter.

Min spontana tanke är att det är dags för dig att låta någon annan ta facklan. Du har gjort mer än nog, dessutom står och faller inte hela cancerforskningen med en person.

Lägg du din energi på din familj och er framtid, inte på det förflutna.

Precis det jag ville höra.
Ändå är jag "bara förälder" kan inte låta bli att tänka på dom som är sjuka själva, hur orkar dom?
Har iaf ställt upp på psykologbesök och djupintervjuer båd vid 3, 5 och 7 år efteråt, så nåt har jag väl tillfört ändå.

Nej, du gör inte fel!

Man kan inte hjälpa andra om man mår dåligt av det själv. Som du säger måste ni få gå vidare nån gång också...

Jag tycker absolut inte att du skall ha något dåligt samvete för att du inte vill svara på några fler intervjuer och undersökningar. Du har gjort tillräckligt!

Jag var med om en olycka där jag blev svårt skadad en gång för länge sedan och massmedia ville prata med oss ett år efteråt två år efteråt osv. När de sedan vill intervjua mig 10 år efteråt så ville jag inte mer. Även om man inte kan lägga saker bakom sig till hundra procent så måste man få göra det så gott det går.

om du inte mår bra så är du ju ändå inte till så stor hjälp
sluta nu innan du får allvarliga problem (typ stress eller liknande)
du har varit duktig nog tycker jag
och om du mår bättre sen kan du ju hjälpa igen

Du ska göra det som du själv tycker är rätt. Och nu är det att inte svara på enkäter med mera. Som du själv säger, det är dags att gå vidare. Inte ska du ha dåligt samvete för det heller!

Du gör rätt tycker jag. Har varit i liknande situation och kände precis som dig att nu får det vara nog. Man måste få gå vidare.

jag tycker att du ska göra precis så som du känner netaave. Du har säkert gjort en massa bra grejer när det gäller detta men om du känner för att släppa detta nu och lägga din energi på annat så ska du självklart göra det. Vem skulle tycka illa vara om det frågar jag mej. Det är väl klart att man är som mest aktiv just när man är mitt uppe i smeten.

Ta du hand om din familj i lugn o ro nu utan dåligt samvete för att du inte ställer upp på sånt.

Tack allihop, jo det är precis det jag/vi vill göra, gå vidare framåt, inte två steg fram och ett tillbaka som det känts ett tag nu.
Hon kan ju dessutom bestämma själv också huruvida hon vill eller inte vill ställa upp på sånt.
Jag har gjort mitt, iaf med sånt.

Jag tycker att du har gjort mer än de flesta kan begära och om du tycker att det får vara nog nu och gå vidare så tycker jag att du har all rätt i världen att göra det. Vem vet, någon gång i framtiden kanske du vill fortsätta men oavsett vilket tycker jag att du kan "släppa taget" med gott samvete, ägna dig åt dig själv och din familj.
Jag tycker att du är en hjälte.

Frågan är konstig tycker jag. Inte behöver väl du alla andras bekräftelse för att kunna fatta ett eget beslut i en fråga som du själv upplever så tydligt inte alls är vad du vill? Lyssna på dig själv istället för på andra när du upplever det du gör.

Jag gissar att det sitter en korn av dåligt samvete i frågan, helt utan anledning. Det är väldigt mänskligt att ha lite dåligt samvete för att man avslutar ett långtgående samarbete, då kan det vara skönt att höra från någon utomstående att beslutet är rätt.

Rätta mig om jag har fel Neta

Huvudet på spiken som vanligt.
Har en himla Ågren för att jag känner så här!

Det ska du inte ha, du har givit cancerforskningen mer än din beskärda del.

Ni måste få leva ni också, tycker jag iaf.

Då är det ju något du ska jobba på rejält tycker jag. Säkert ingen annan som tycker det är något konstigt med att du får annat att göra eller ser snett. Nog bara du som upplever det så. Hur skulle du själv uppleva om någon vill göra andra saker?

Tyvärr är "självpåtagenhet" och känslan av att "vara tvungen att ställa upp" en stor bidragande orsak till att människor knallar in i väggen. Utifrån egen upplevelse har jag då märkt att det är oftast de personer som snabbast räcker upp handen och ivrigast tar på sig saker och ting. Har även märkt av att gör jag inte "som det ska" så kan det tas över av en s.k eldsjäl. Var och en ska ta ansvar för sig egen hälsa och i det ingår faktiskt att säga nej ibland (typ varannan gång). Världen går förmodligen inte under.