CITAT (Farbror Blå @ 07-12-2006, 10:52)
Sen tror vi ju alla att vi är odödliga, precis som i trafiken.
Inte förrän man krockar blir man rädd över sin egen framfart, inte förrän läkaren varnar dej för infarkt, kommer man på att sluta röka, inte förrän....
det är det där inte förränsom måste ändras!
Kan bara göras genom bra förebilder och direkta konfrontationer!
Delvis så kan jag hålla med dig.
Det är oftast då det är försent, som man vaknar upp.
Men med direkt konfrontation - det fungerade aldrig på mig. Inte heller det att läkaren berättade om riskerna med övervikt och följdsjukdomarna som kommer.
Mognaden och insikten kom efter hand, efter det att jag själv läst, tagit till mig information, hittat en motionsform som fungerar för mig och - jag kom till en återvändsgränd där jag blev tvungen att välja vilken väg jag skulle gå.
Det var så illa att det faktiskt handlade om utifall jag skulle överleva eller ej.
Det är 22 kg senare och många, många timmars motion med stavgång, vattenareobics, styrketräning och spinning.
Den planerade viktreduceringen var främsta orsaken till att jag började träna, men nu är det en ren bonus. För mig har träningen blivit ett livsviktigt inslag i mitt liv - jag kan helt enkelt inte vara utan den.