Uj uj uj, jag känner mig utpekad här, trots att jag också både sett och skrivit om lyckade tujaplanteringar.
Smakpolisen i stora delar av Stockholm säger att man SKA ha tuja, eller thuja som det ska stavas. Överallt, oavsett väder- och vindförhållanden. Det är som att de stackars thujorna inte ska få ha några särskilda behov. De ska likt plastgranar vara ljust gröna hela året, inte behöva jord, vatten och de ska klara saltet från vägarna och torkan på vårvintrarna... De ska klara täta häckplanteringar och att växa som solitärer utan att förberedelser gjorts för dem. De planteras ofta i trädgårdar som vill ha en lättskött trädgård (med thuja och gräsmatta!) och thujorna ska gärna vara 2 meter höga från början, särskilt om det blåser där de ska stå...
Och så står de där och stånkar i vårvintervindarna i alltför små växtbäddar, i torvjord som packas ihop och utan bevattning. Undra på att de blir bruna.
Det är inte thujorna jag är kritisk till, men att de säljs som om de vore nordiska, tåliga häckbuskar. Det är de inte. Thuja är ett 10-15 meter högt amerikanskt träd som klarar att växa i svenska förhållanden om de får förutsättningar.
--------------------
|