Det är nog antagligen bara Mulle som slarvkallar talgoxen för talgmes...
Här är kommentarer till era inlägg:
Järnsparven är tidvis ganska vanlig här.
Rosenfinken har jag sett flera gånger, den häckar både här och i östra Sverige. Det är under flyttningstider som den kan gästa fågelbordet.
Nötväckan har jag aldrig sett, inte ens i naturen. Kanske det är som med kattugglan som inte finns på Åland trots att den är så vanlig både på finländska fastlandet och i Sverige? Eller så är jag bara blind, jag måste kolla upp nötväckan!
En- eller talltita? Jag tycker att det är jättesvårt att se skillnaden men jag tror att det är talltitan jag har.
Ringtrasten är min absolut största raritet, 2005 fanns den vid matplatsen under ett par dagars tid. Den vita ringen, eller snarare halvmånen, under hakan är så markant att det inte går att ta fel.
Den har observerats flera gånger på Åland men jag har alltså bara sett den en enda gång hos mig.
Sidensvansarna kommer till bordet eftersom jag hänger upp rönnbärsklasar längs den uppspända linan... Det började jag med då jag insåg att de älskar att ge sig på björken som finns i närheten och, mycket riktigt, det gick att locka dem till matplatsen!
Min lista gäller alltså bara fågelbordet, listan på vad som observerats i byn skulle bli mycket, mycket längre.
Och på den listan skulle det också finnas en riktigt häftig raritet, nämligen aftonfalken.
Ett aftonfalkspar slog sig ner här 2005 och då vi rapporterade detta till myndigheterna slängde sig byråchefen i bilen och kom ut...
Jag bor i den sydligaste delen av fasta Åland med Ålands hav och Östersjön framför mig. Det märks så väl för på vårarna landar här den ena utmattade fågeln efter den andra.
Därför finns det också fyra fågelreservat ganska nära.
Dessutom är jag lycklig nog att bo i en "gammaldags" by med kreatur, odlade åkrar och betade landskap. Det betyder att här fortfarande finns starar och också att sommarkvällarna förgylls av kornknarren.
(Och också av berguven men det beror givetvis inte på byn...)
Havsörnen, som var minst sagt utrotningshotad i min barndom, häckar inte långt från oss.
Och den yttre skärgården är oerhört artrik, här nära finns bl.a. en fin tordmulekoloni!
Många fågelarter har ju ändrat sitt beteende under de senaste decennierna.
Storken t.ex. Våtmarkerna i Europa minskar och det har lett till att man t.o.m. här har sett stork. Vi har ganska lämpliga storkbiotoper i trakten och jag har lekt med tanken att "plantera" förutsättningarna för ett bo på en stolpe och sedan bara hoppas på ett häckande par en vacker dag...
I Estland har ju var och varannan bondgård sitt eget storkpar.
Gråhägern har redan blivit allmän, den såg man aldrig förr.
Här fick ni en juldos med ornitologi a la Åland...
Och jag säger som Rolf: Skåda mera! Det är ett gratisnöje som berikar vilken mulen dag som helst!
Till sist, Amaira - var införskaffar du mistelbären? Vill också!
Mulle
Mina fågelobservationer,, rapport från ett fågelbord
19-12-2006, 11:53
