Pappegoja i Äppleträdet - uppdatering, Förlåt mig... Alternativ

[Piggeplopp]

Hejsan Alla!
Jag har en pappegoja i äppleträdet. Jag har en annan tråd i detta forum angående detta. Jag har inte skrivit hur det gått för Beatrice( hon heter så) för jag har skämts över att vi inte lyckats fånga henne ännu.

Men Beatrice lever och verkar väldigt välmående. Jag har matat henne under hela tiden(börjar bli flera månader nu). De sista 2 månaderna har det dock varit mörkt både när man åker till jobbet och när man kommer hem. Därför har jag ibland trott att det varit kört då jag inte sett henne på hela veckan. Men varje helg vaknar jag till "Jag är hungrig"-skriket.

Nu i Jul när man varit ledig har vi sett till henne mer. Hon flyger mycket längre sträcker nu och verkar vara boss i området. När hon skriker eller ska äta flyr både duvor, kråkor och skator (Ja ni läste rätt även skatorna). Småfåglarna verkar hon dock godkänna vid matskålen.

Så är alltså läget, inget nytt. Dock ska grannarna hjälpa oss att försöka ett nytt knep - fånga henne på natten. Det ska enligt uppgift vara enklare!? Problemet är väl att försöka hitta var hon "nannar kudden" med ficklamporna vi hämtat från min pappa.

Ja, så är läget!

MVH
Pia

[Piggeplopp]

Hejsan!
Vi försökte hitta var Beatrice befinner sig när det är mörkt. Vi gick runt i trädgården med stora ficklampor. Vi lyste överallt men ingen fågel.

Har nu köpt in en ny 25 kg påse med solrosfrön för det känns som om det kommer att dröja innan Beatrice ger upp.

Ja, vi har provat förflytta "matskålen" till markplan och i en bur och med ett burgaller hängandes i ett snöre ovanför matskålen.

Det sistnämda blev en rolig grej. Vi provade hänga ett burgaller i ett snöre som gick runt en gren och sedan vidare flera meter. Där satt jag och höll i snöret. Det var kallt kan jag tillägga. Om jag släppte snöret ramlade buren ner och tanken var att Beatrice skulle sitta under buren och smaska i sin matskål.

Beatrice tittade länge på snöret och riktigt följde det med blicken ända fram till där jag satt. Jag kände att hon förstod konstruktionen instinktivt. Jag väntade tålmodigt. Till sist gick hon ner till matskålen och tog en jordnöt och flydde sedan innan jag ens hann blinka. Sedan kom hon inte tillbaka mer den kvällen. Dagen efter när jag kom hem från jobbet hade någon (läs: Beatrice) kapat av snöret som jag bundit fast i en gren för att hon skulle vänja sig vid burgallret. Nu låg burgallret på marken och Beatrice satt på grenen och tittade med nöjda ögon på mig!

Då gav jag upp den idén som så många andra.
Kanske är det så att hon inte vill bli fångad!?

/Pia