|
Många försvarar sig - och tror jag - sitt onda samvete med att det är viktigare med kvalitetstid än med kvantitet.
Men då är väl risken precis den att det blir bara mystid, ingen tid till att låta barnen möta det motstånd som de behöver t.ex. Vem vill riskera en konflikt om man träffar sitt barn en timme om dagen?
Och matvanorna hos vissa barn och ungdomar är en katastrof. Häromdagen satt en av mina elever och beklagade sig att hon var så hungrig. Det visade sig att allt hon fått i sig den dagen var ett glas cocacola. Klockan var två, och hon var jättetrött - naturligtvis. Frågar man så äter nästan ingen gymnasist frukost.
En undersökning i Frankrike visade att barnen i de familjer där man åt gemensam middag, och där barn och vuxna då fick möjlighet att prata med
varandra om vad som hänt under dagen t.ex. mådde betydligt bättre psykiskt än andra barn. Allvarligt!
Jag jobbade själv deltid tills min yngste var 12. Visst fick vi sämre ekonomi och visst är min pension - när det blir dags - ett orosmoment, men jag skulle inte ha velat ha det på något annat sätt.
|
Modig kvinna eller?
26-01-2007, 13:36
