I fredags somnade min från midjan förlamade och cancersjuka far in hemma i lugn och ro med sina närmaste intill sig. Han var förlamad de senaste 13 åren och det senaste året så full av cancer att det inte fanns något som helst att göra.
Hans önskan var att få dö hemma och vi genomförde det med stort stöd av den Palliativa enheten (fantastiska människor). Förra veckan vakade vi dygnet runt och tidigt fredagmorgon somnade han in. Det var en fin vecka trots allt och vi skrattade, skämtade, pratade, grät och kramades om vart annat. Så mycket som blev sagt och förklarat, så skönt att få vara hemma, kunna laga mat och duscha och sova med sin egen kudde. Barnbarnen som kom förbi och grät och kramade morfar, skrattade åt hans skämt och kände sig trygga liksom vi. Det känns fint att vi kunde ge honom detta men vi gav samtidigt oss själva en fin avslutning! Det blir tomt för oss alla och särskilt för min mor som levt vid hans sida i 48 år!
SÅ, det finns värre saker som är värre än tjafs! Var rädda om varandra och ta vara på den tid ni har, ni vet inte hur länge det varar!
Alla dessa problem med andra människor..., det finns värre saker!
29-01-2007, 19:11
