I fredags somnade min från midjan förlamade och cancersjuka far in hemma i lugn och ro med sina närmaste intill sig. Han var förlamad de senaste 13 åren och det senaste året så full av cancer att det inte fanns något som helst att göra. Hans önskan var att få dö hemma och vi genomförde det med stort stöd av den Palliativa enheten (fantastiska människor). Förra veckan vakade vi dygnet runt och tidigt fredagmorgon somnade han in. Det var en fin vecka trots allt och vi skrattade, skämtade, pratade, grät och kramades om vart annat. Så mycket som blev sagt och förklarat, så skönt att få vara hemma, kunna laga mat och duscha och sova med sin egen kudde. Barnbarnen som kom förbi och grät och kramade morfar, skrattade åt hans skämt och kände sig trygga liksom vi. Det känns fint att vi kunde ge honom detta men vi gav samtidigt oss själva en fin avslutning! Det blir tomt för oss alla och särskilt för min mor som levt vid hans sida i 48 år!

SÅ, det finns värre saker som är värre än tjafs! Var rädda om varandra och ta vara på den tid ni har, ni vet inte hur länge det varar!

Tack snälla du för att du vill dela med dig av detta.
Allt annat blir så smått och oviktigt i jämförelse med dessa stora existensiella frågor.
Så fint för honom att få somna in nära er alla, och så fint för er att få följa honom och ta farväl i den invanda miljön.
Känner med er alla och tackar än en gång för att du ville dela med dig.
Kram
A-Li

Instämmer i varje ord och skickar varma tankar och kram till dig.


Precis så var det när min far gick bort, han fick somna in hemma och lades i kista hemma. Mamma var inlagd på sjukhus efter en olycka då hon gick bort, men vi var där, hela syskonskaran tillsammans med henne och också med och gjorde iordning till kistan.

Du har så rätt så rätt så....
Skickar en tröste kram i en svår tid...

Tack för att du delade med dig. Mitt varmaste deltagande.

Så vill nog alla sluta fast det är få förunnat ... Tack för att du delade med dig och för de tänkvärda orden .... kram..

Skickar dig tröste kramar i en svår saknad nu

Instämmer
Ibland kan man bli påmind om att det finns verkliga problem.

ingrid

Skickar tröstekramar, du har så rätt, varför hålla på och tjafsa och bråka.

Min systers man begravdes i fredags, han fick diagnosen lungcancer i september, han blev 49 år.

Känner också starkt med dig , din mor och hela din familj.

Tack för att du ville bidra med perspektiv på allt som sker här. Pseudohändelser.
Mycket känns så ofantligt futtigt om man själv är i en svår situation.

Och visst behövs det påminnelser om att vi ska vara rädda om våra medmänniskor. Vår tid ÄR ju begränsad.

Tänker på din syster och hennes man och även på dig, Stennie!
Tack för alla vänliga ord och kramar!!!

Min systers man begravdes i fredags, han fick diagnosen lungcancer i september, han blev 49 år.

Fast ibland vill man inte bli påmind om hur kort det KAN vara
Livet alltså,.....

Mina djupaste kondoleanser...

Kram
A-Li

Det är först när någon allvarlig kris drabbar oss i livet som man inser hur bräckligt livet är.....



Ett ljus för er.... A-Li och Helen.

Det är modigt att skriva om sorg. Det är inte alla som kan "lämna ut" så svåra tankar. Tack alla ni som vågar, det blir ett stöd för andra i samma situation .

Tänker på er som mist någon. Snart är det 4 år sedan min bror dog genom eget val. Sorg är så personligt men ändå så lika.

Det är 16 år sedan min lillasyster dog för egen hand... Men jag tror att hon är lyckligare så än hon var i livet. Jag tänker på dig och vet hur svårt det är!

Ja, det tror jag min bror är också. I detta fallet är min sorg sådan att jag inte sörjer att han är borta han var "klar" med sitt liv fast han bara var 26 år, jag sörjer att jag/vi inte fick ha honom kvar här hos oss lite längre... Låter knasigt men så är det iallafall.

Det låter verkligen inte knasigt. Jag tror att det är en vanlig känsla när man sörjer.

Tänker på er - var rädda om er
Eva St

Blir både glad och ledsen när jag läser, om du förstår hur jag menar....

Inte knasig alls....

Usch vad tragiskt, jag har haft turen att inte ha någon av mina allra närmaste som gått bort "för tidigt". (peppar, peppar....)

mm det är precis så jag tänker
när man mist någon eller flera både unga och äldre så tror jag att man känner lättare så....

efter ha jobbat i äldrevården och funnits med i många slut så vet jag vad det innebär
kan säga att trots att jag saknar alla så känns det bra när jag som för min mormor och morfar fanns där och hjälpte till.....
min morfar höll jag i handen när han drog sitt sista andetag och sa till mamma att det är över..många tycker kanske att det är konstigt men eftersom att det var en annan avd som han låg på och jag var ledig så var det jag och en kollega som gjorde honom klar....
jag lägger alltid händerna på bröstet så dom håller i en blomma(särskillt viktigt nu för mig för han var ju trädgårdsmästare)
sen det tända ljuset vid sängen och ett fönster öppet....för mig var det ett fint slut att få finnas där och så......

många gånger tänker jag vilken tur att jag fick finnas där och få ett bra slut
tyvärr har jag varit med om barn i familjen och andra jobbiga dödsfall där man inte fått chansen att ta farväl..så jag blir både lessen över eran förlust men samtidigt varm inombords över att ni fick finnas där och att få saker sagda

tänker på dig och alla andra som har sorg

Tack alla ni som orkar dela med er.

Vi behöver påminnelse lite då och då att inte rusa fram för snabbt, utan ta vara på stunden.

kramar och tankar kommer från mig till er.

Kan bara instämma i de orden.
Tröstekramar och varma tankar till er alla som har sorg.

Är det inte just så döden borde vara...en del av livet..
Min mormor gick bort förra sommaren och vi hann alla ta avsked och vara med både före och efter..och det kändes så himla naturligt att hon gick vidare efter många års sjukdom..

Värre är det med plötsliga oväntade...min dotters bästa kompis miste sin far i en trafikolycka i helgen och det gör mig så ont för dom var inte "färdiga" än liksom...
Dom skulle ju ha många år kvar tillsammans..tösen har precis blivit myndig bara..
..önska jag kunde ta alla sörjande i min famn ibland och trösta..

Åh Tesa så hemskt för dig, din dotter och kompisen med familj.

Jag fryser när jag läser såna saker. När något händer känner man sig liten och otillräcklig.

Kram till er.

Vad många det är som råkar ut för hemska saker!
Kram till er alla!
Viveka