Hej, jag är också usk:a och jobbar på ett demensboende i Värmland.
Jag tycker att man tydligt ser trenden som nu svänger tillbaks mot större enheter, tidigare hade vi sju boende per avdelning, nu har vi sexton! Självklart går vi också på minimibemanning vilket naturligt nog leder till ökad oro, aggressivt beteende och även möjligen ökade antal fallskador bland äldre. Lägg därtill den längre tid det tar för matningar, tidigare läggningar och risk för längre nattfasta, vilket kan leda till avmagring eller rent utav undernäring!! Visst är vi oroliga som jobbar, vi vill ju bara det bästa för våra boende.
Vårt boende lades ner för att vi kostade för mycket pengar, vi var inte tillräckligt flexibla..
Personligen känner jag nu misstroende för vården efter att min syster avled för en och en halv vecka sedan i blodförgiftning efter sviterna av en titthålsoperation, galla läckte ut i bukhålan. Som alltid känner man förtroende för SSK som sliter som djur för att få tag på läkare som inte är närvarande. Min syster låg nerdrogad med svåra buksmärtor i ett och ett halvt dygn utan att man öppnade och såg efter vad som var fel. Sedan var det försent... tyvärr..
Före detta Morinablomman..