Idag har jag fått se att vården fungerar. Farfar fick stroke, pang på mitt i fikat. Ringde ambulans direkt då vi genast såg vad som hänt. Ambulansen var på plats 8 minuter senare. På Akademiska i Uppsala fick farfar vård på en gång. Vi anhöriga behövde aldrig vänta mer än max 30 min utan info om vad som händer. Sjuksköterskor och läkare sprang in till oss stup i kvarten med info.
Det allra jobbigaste var, förutom själva grejen med att farfar blev dålig, att vi fick besluta om behandlingen. Det pågår en studie på patienter över 80 år om de ska få nytta av den nya behandlingsformen vid stroke eller inte. Iom att det är en studie måste patienten eller som i detta fallet anhöriga då patienten inte kan tala för sig, besluta om de ska ingå i studien eller inte.
Med traditonell vård skulle farfar inte bli så värst bra enligt läkarens bedömning, medan med det nya, propplösande medicin finns större chans att han blir bra, eller åtminstone mycket bättre. Risken är att han kan få blödningar, då främst i hjärnan och det är ju ingen vidare utsikter att klara sig från det med livet i behåll...
Men vi tror att farfar tagit den risken om han kunnat bestämma istället för att bli ett mindre kolli utan talförmåga. Så valet var givet, men svårt ändå, för tänk om....
Behandlingen skulle visa effekt ganska fort, så imorgon vet vi hur det gått.
Nu är det bara att hoppas på att det går bra, så farmor slipper bli ensam efter 62 år tillsammans...
Dagens sjuk och åldringsvård., Synpunkter och egna erfarenheter, tack.
31-01-2007, 10:55
