Vad snälla ni är, jag blir rörd

.
Även fast jag har känt stress mer eller mindre hela livet så var det först på gymnasiet (för två år sen) jag blev erbjuden hjälp hos kurator. Just då var det en riktig pressad period, så jag vågade inte börja rota i mina problem. Man kan säga att jag inte hade tid att bryta ihop (helt sjukt).
Efter studenten fattade jag och min sambo ett gemensamt beslut att jag skulle vara hemma för att läka, och enbart göra saker som var "roliga". Det har hjälpt otroligt mycket! Nästa steg blir att söka professionell hjälp, när jag har återhämtat mej.