Jag håller på och studerar stressens orsaker och följder och skulle tycka det var intressant med lite information och synpunkter.

Studerar, i vilken form då?
Mvh
Fenja

Jag kan bli stressad:
- när telefonen ringer (yrkesskada?)
- när det kommer krav från flera håll samtidigt
- när det blir för många "måsten"

Jag blir aldrig stressad...lugn som en filbunke..... och ljuger som en häst travar just nu .....näe, jag är nog rätt lugn

jag blir stressad av
-mycket ljud
-barn som rusar in i det rum jag är i och börjar fråga, prata, tjata utan att kolla om jag är ledig för frågor
-oreda omkring mej
-ett stundande läkar-, tandläkar-, gynbesök

Är inte heller lagd åt det hållet att stressen får tag i mig riktigt. Positiv stress drabbas jag så klart av ibland men det gör ju bara att jag skärper till mig lite extra just då.

Jag har nog ganska hög stresströskel, men två saker som kan irritera mej är datastrul samt att packa inför resor (tar nästan alltid med för mycket och fel)
Gita

Tidigare kunde jag hantera stressiga situationer och det behövdes mycket för att jag skulle bli stressad. I dagsläget är tröskeln ganska låg och det påverkar mig negativt.

Ganska hög stresströskel - så länge jag inte behöver vänta på någon/något

Stressade människor stressar mej - det spiller över liksom. Så dom aktar jag mig noga för. Annars är jag nog väldigt lugn och stresstålig.

Nu kommer ni skratta: jag är redan utbränd, och jag är bara 20. Dels beror det på en svår uppväxt (klyscha) och stark stress i skolan. Det var skolstressen som utlöste alltihop, eftersom alla hade väldigt höga krav på mej. Det blev otroligt många måsten.
Nu, när allt äntligen lugnat ner sig, så kommer det fler problem med att människor inte kan acceptera att jag inte jobbar och att jag ibland är deprimerad.
Jag gör så gott jag kan om dagarna, och bara att veta att jag gör mitt bästa piggar upp.

Nej det är verkligen inget att skratta åt. Vad får du för hjälp för att bli frisk igen?

Jag citerar mig själv! Skulle du ha lust att svara Christa?
Mvh
Fenja

Jag började svara men är lite för trött. Försöker dock eftersom du väntar.

Jag läser in mig så mycket som möjligt i ämnet. Har inte helt bestämt vad jag skall använda kunskapen till.

Jag har fått reda på att ett antal fysika sjukdomar kan bero på stress och att jag är övertygad om att varken anställda, chefer eller politiker är tillräckligt medvetna om detta. Det är långvarig stress som är skadlig för hälsan.

Det finns mer att skriva men detta får räcka så länge.

Jag blir stressad av att försöka göra någonting som kräver koncentration och så tjatar folk i öronen på mig samtidigt. Med "folk" menar jag oftast min dotter, hon kan tjata så jag tror öronen skulle ramla av på er allihop om ni hörde det.

Finns absolut inget att skratta åt. Det är måste vara förfärligt att vara så ung och befinna sig i din situation om du får höra en massa tjafs från andra. Har då aldrig träffat på någon som "tycker det är roligt" att befinna sig i en sådan situation.

Ta en dag i taget och ta för vana att titta dig i spegel och tala om hur duktig du är för varje litet framsteg du gör.

Borde vara förbjudet (nästintill kriminellt) att inte ha kontroll över de höga krav och måsten som läggs på unga människor. Jag blir milt talat skitförbannad när jag hör det. Som barn/tonåring har man nog med sig själv och sin utveckling, har man sedan en jobbig bakgrund med sig i bagaget så blir det ju knappast lättare. Förmodligen började du "jobba" redan när du var barn och det skulle innebära att du troligtvis arbetat redan i många år.

Tack Christa, jag tycker också att det är intressant och jag tror att du har rätt i dina farhågor om bristande kunskap hos många. Pluggar du på högskola eller hur bedriver du studierna? Eller arbetar du med företagsutbildningar? Jag blir nyfiken för jag har arbetat lite inom det där.
Mvh
Fenja

att en taskig barndom sätter sina spår är ingen klyscha - kram på dig!

För mej e stress människor, människor som ställer höga krav o fel som görs...

Jag blir stressad en gång om året, i april- maj. Då ska man putsa och byta gardiner i alla fönster i hela huset + ta fram och plantera om alla fuchior och pelargoner+ avhärda alla frösådder+ städa trädgården+ rensa alla rabatter+ så alla grönsaker ooch sommarblommor+ plocka fram utemöbler och parasoll+.....

Men resten av året är jag ganska lugn.

Stress... det hör till förgången tid.

Vad snälla ni är, jag blir rörd .
Även fast jag har känt stress mer eller mindre hela livet så var det först på gymnasiet (för två år sen) jag blev erbjuden hjälp hos kurator. Just då var det en riktig pressad period, så jag vågade inte börja rota i mina problem. Man kan säga att jag inte hade tid att bryta ihop (helt sjukt).
Efter studenten fattade jag och min sambo ett gemensamt beslut att jag skulle vara hemma för att läka, och enbart göra saker som var "roliga". Det har hjälpt otroligt mycket! Nästa steg blir att söka professionell hjälp, när jag har återhämtat mej.

Jag blir stressad
av alla måsten, som jag själv skapar
av allt jag skulle vilja göra, men inte blir färdig till
av att något (på jobb) är brådskande och jag kanske får två brådskande ärenden

sen blir jag också stressad av
att mina barn inte alltid fungerar som "alla andra"
att jag inte kan leva upp till att vara "supermorsan" som jag trodde jag skulle bli
att ekonomin inte är bättre än den är



En gång var jag supereffektiv. Det tar ut sitt pris nu och det tror jag att jag får leva med

Här har ni en till utbränd pga stress.... Långvarig sådan på jobbet... Saker hände den ena efter den andra och det fanns inte tid till att sätta sej ner och andas i fem minuter. Avsaknad av ledning, strul i personalgruppen, ont om personal, sjuka boende, omorganisation,strul, bråk, tjaffs, skvaller... det ena efter det andra i två års tid. Det ena avlöste det andra. Svårt att säga nej, vill vara alla till lags och hjälpa alla, krav på mej själv att alltid fixa allt mm mm

Nu har jag varit hemma ca 7 månader och börjar må så pass mycke bättre att vi snart skall börja planera arbetsträning. Men fy så sliten man blir och så lätt man faller tillbaka i stressen... jag kommer nog alldrig att bli densamma. Stress är hemskt!

Oj, det där känner jag tyvärr igen allt för väl
En sak är säker .... det blir aldrig som förr.
Skönt i alla fall att du börjar må bättre

För att inte hamna i utbrändhetens kittel så har jag sagt upp mig från mitt jobb

Finns inget utrymme för att kunna komma åter efter livskrisen. På mindre än ett halvår har det blivit två omorganiseringar och inom loppet av ett år har jag bytt chef tre gånger (förvisso är det bara två olika personer och inte tre). Ovanpå det har arbetsmängden varit kolossal samt tuffare och tuffare direktiv. Det fungerar inte längre och därför gjorde jag mitt val. Stressen bestämmer ju jag över och lägger ribban och ibland kan drastiska metoder vara enda lösningen för att inte bli sjuk.

Klokt beslut

Än så länge läser jag bara in så mycket jag kan hemma. Har funderat på att jobba med det på något sätt.

Har själv gått sönder på jobbet och varken jag själv eller någon annan förstod att allt jag drabbades av berodde på stress.

Det började med värk i nacke och axlar sedan fick jag tinnitus och dålig matsmältning. När jag vaknade på morgnarna kändes som om det satt en bräda fastknuten på axlarna och på vägen till jobbet domnade käkarna. Jag trodde jag hade fått kvicksilverförgiftning och tog bort amalgamet. Då pajade mitt ena öga och jag bröt ihop fullständigt. Trots det var jag kvar på jobbet. Till slut var jag så trött så jag höll på att krocka med bilen flera gånger. Orkade inte styra, växla och hålla reda på trafiken samtidigt. Ingen förstod att det berodde på stress. Det var först när jag hörde ett föredrag om utbrändhet som kronan trillade ner. Värken började 1995 och i april förra året lyckades jag få friår och rymde från alltihop.

Nu funderar jag på om jag kan hjälpa andra på något sätt. Det finns så mycket att göra för att minska stressen på arbetsplatserna. Det handlar ju inte bara om att ha mycket att göra. Första steget är att sprida information om hur stress kan skada hälsan.

http://www.sjukvardsradgivningen.se/artike...ategoryID=10958

Finns en jättebra artikel just om det där med myter.
Nu handlar denna om smärta, men det är ju ofta problem som går hand-i-hand.

http://hd.se/kroppsjal/2003/10/15/smaertsa...ot_gamla_myter/

Jag blir stressad av för mycket intryck och upplevelser - oavsett om de är positiva eller negativa. Informationsstress helt enkelt, oavsett om den kommer från tv, tidningar eller från munnen från en annan människa.

Läste om en teori en gång som jag tagit till mig. Eysenck hette forskaren, och han menade att vi är födda med olika slags biologiska vakenhetsnivåer och temperament. P g a dessa biologiska skillnader behöver vi olika mycket/litet stimulans, och blir till personligheten extroverta eller introverta (utåtriktade eller inåtriktade).

En person med låg biologisk vakenhetsnivå behöver mycket "kickar" och stimulans (för att kunna "vakna"), och söker detta i stor aktivering och ett intensivt socialt liv. Till personligheten blir man då extrovert.

Medan en person med hög vakenhetsnivå lätt blir orolig och uppjagad av för mycket stimulans och för mycket socialt liv. En sådan människa behöver mycket lugn och ro och ensamhet för att må bra, och blir då till personligheten introvert.

Jag hör alltså till den senare personlighetstypen - lättstressad av för mycket intryck, stimulans och människor omkring mig. Uppskattar ensamhet (inte jämt, dock). Men det är svårt att kunna få vara sådan i dagens samhälle, där allt och alla drar och pockar på ens uppmärksamhet.

Nej det har jag insett... det blir alldrig som förr, jag kommer alltid att vara extra stresstålig. Men det blir till att ändra en massa saker, dra ner på mina egna krav och säga ifrån till andra.

Jag blir stressad av allt jag inte får gjort!

Hej Fenja! På vilket sätt har du jobbat med stress?

Eftersom det mesta inom telemarketing bygger på högprestation hela tiden så har jag ofta träffat på problematiken runt det. Jag jobbade under några år med chefsutbildningar inom det och då var det ett av de områden som ingick. Vi samarbetade med en psykolog i det skedet av utbildningen.

Mvh
Fenja