|
Jag hade en period för ca 3 år sedan som var ohållbar. Det slutade med sjukskrivning i tre månader.
Sedan hade jag turen att få ett nytt arbete med mer normala förhållanden.
Det som utlöste det hela var säkert kombination av ett arbete som var helt katastrofalt och småbarn hemma.
Jag arbetade på fritids med 75 barn på EN avdelning. Vi var tre personer varav en arbetade heltid. Max två person på eftermiddagen.
Dessutom var jag under en vecka in i 6 olika klasser. Det behövdes minsannn ingen utbildad till det jobbet, bara någon som prickade av var alla barn var. Man behövde ögon som såg och hörde allt. Konflikthantering var vardagsmat. När jag sedan fick besked att jag utöver detta skulle punktmarkera ett barn (som ständigt hamnade i konflikt), VARJE rast då var måttet rågat.
Jag bara grät, hela tiden för minsta lilla, glömde att låsa när jag gick hemifrån, glömde att jag satt på maten om mina barn ropade i ett annat rum, glömde strykjänrnet på.....
Mycket glömska och mycket gråt med andra ord. Men det går att repa sig. Efter tre månader fick jag ett nytt jobb på en tillfällig småbarnsavdelning. Där var jag i ett halvår och hade tid att ge barnen vad jag ville samt kunde reparera mig själv. Idag har jag en fast tjänst på en 3-5 års avdelning och stortrivs.
Det blev långt, hoppas att du inser att du inte är ensam och man kommer upp igen. Men just nu måste du ta hand om dig själv.
Många styrkekramar Lisa
--------------------
Elisabeth / Lisa:)
Boråstrakten zon 4-5
|
Blääähh.., Sjukskriven
09-02-2007, 11:34
