Hej på er allihop, la mej på sängen och somnade som en stock efter sista inlägget!!
Tack för alla era goda råd, skönt att veta att man inte är ensam om såna här känslor.. känner igen mig så väl..

Minnet verkar helt ha tagit semester och kan få minnseluckor stundtals... har ingen aning om hur jag tagit mig från A till B ibland.. Är fruktansvärt ljudkänslig, tycker att suset från hårddisken låter som 100 decibel.. fyraårige sonens "Kan själv" skrik får mig att önska mig själv 100 mil bort.. Det kryper i mig av olust..
Räddar mig bort till mina älskade fröer men det har gått till överdrift det med känner jag... så fort det går över "lagom" sätter ångestkänslorna in..
Telefonkön till vårdcentralen fick mig att grina.... Och så detta helvetes dåliga samvete hela tiden.. hur gör man för att slippa undan det??!!

Ja, jag gillar att läsa!!
Före detta Morinablomman..