Jag förstår inte ditt enorma intresse

Du är ju inte chef eller något såant utan sjukskriven vad jag har förstått.
Det är klart att det finns ambitioner att vara en god chef men i verligheten är det svårt att genomföra att vara den där stödjande, uppmuntrande coachen. Frågan är också hur stödjande man ska vara och när det går överstyr och hur bra "kompis" man kan bli i kombination med att vara just chefen.
Nu har jag säkert svarat på "fel" frågor men jag är så trött på folk som hävdar att dom trivs så bra så bra på sina jobb. Oftast är det så att när man börjar gräva lite så visar det sig att dom mår daligt ändå men har valt att blunda för det.
Det finns hela arbetslag där det har blivit en vana att hävda att "det har är en bra arbetsplats och här trivs alla" men det är hur förljugen som helst, ett slags mantra som gränsar till självbedrägeri.
Jag kan verkligen säga att jag unna alla människor en bra arbetsplats

men är av den åsikt att dessa arbetsplatser är mycket sällsynta i verligheten
Vänta inte på mirakel. Du är själv ett mirakel.
Henry Miller (1891-1980)