CITAT (Ophelia @ 14-02-2007, 18:57)
Det är väl ändå viktigt för den drabbade att ta reda på orsaken! Finns problemområdet på hemmaplan så är det ju där man måste förändra och det kvittar ju hur mycket man, från arbetsgivarens sida, försöker hjälpa till. Tycker ibland att arbetsgivarens oförskyllt får ta väldigt mycket skit för att hemsituationen är kakotisk och svårbemästrad. Är det hemsituationen som är problematisk då måste man ju faktiskt försöka lösa det. Som vuxen människa har man i mångt och mycket ett eget ansvar. Har man tufft med att säga nej och planera så kanske det är där man måste börja eller kanske minska sin egen tid för att kunna uppfylla sina egna mål att vara den man vill vara för sin egen familj.
Varken arbete eller privatlivet gagnas av att man inte lär sig prioritera. Det handlar inte om att vara snäll och ställa upp för allt och alla.
Håller med dig Ophelia! Är det andra problem i ens liv än arbetet som ligger till grunden för att man inte klarar att arbeta så får man försöka lösa sin situation som vuxen människa som du säger. Ibland går det inte och man får söka professionell hjälp.
Vad jag menade är i dom fall där arbetet är den uppenbara utlösaren till att man mår dåligt, och i dom fall ska ju arbetsgivaren givetvis ta sitt ansvar!!!
Många gånger tror jag att det handlar om en kombination arbetet - hemsituationen som är oförenlig för individen. För egen del kände jag att jag inte räckte till på båda ställen så jag valde att lämna mitt arbete och prioriterade familjen. Men för många är ju inte valet så "lätt" , jag behövde flera år för att komma till insikt. Det var mitt personliga val som vuxen människa, jag har ju bara en familj och den betyder mest i livet för mig
Vänta inte på mirakel. Du är själv ett mirakel.
Henry Miller (1891-1980)